Falstaff

Falstaff [fålstäff], Sir John, den originellaste och mest beundrade af alla Shakspeares komiska figurer, förekommer i skådespelet "Konung Henrik den fjerde" (båda delarna), inom hvilket "den tjocke riddaren" tager ett större utrymme, än som betingas af hans betydelse för handlingens utveckling. Med afseende på denna är F. en person, hvars egentliga uppgift är att utgöra en folie åt den ungdomligt öfverdådige, älskvärde och ridderlige prins Henrik (sedan Henrik den femte), men han är på samma gång ett älsklingsbarn af skaldens humoristiska fantasi och utvecklar sig till en fullt sjelfständig karakter, hvilken eröfrar läsarens eller åskådarens intresse i lika, om ej högre, grad än hufvudpersonerna. F. är i sjelfva verket motsatsen till all idealitet. Gråhårig, däst och njutningslysten, begifven på kapuner, sekt och lättfärdiga qvinnor, är han ej noga med medlen för tillfredsställandet af sina sinliga drifter, utan begagnar krediten, så länge den räcker, bedrager och stjäl, är feg, lögnaktig och storskrytande, hedras af sina vänner med namnen "tjocka Hans", "talgkluns" och "fläskfastage", men kallar sig sjelf, ej utan rätt, "sir John för hela Europa". Hvad som förlänar en så sedligt låg natur ett så stort estetiskt välbehag, vid sidan af och öfver de ridderligaste gestalter, är den sinnets frihet, med hvilken han gör sig till herre öfver äfven de vidrigaste situationer och öfver hvarje enskildt patos samt upplöser det genom humorn. Huru hårdt han än drabbas af rättänkandes förakt och sina stallbröders ironi, höjer han sig dock öfver dem genom sin fullt medvetna sjelfironi, hvilken äfven omedelbart träffar det upplösta samhällstillstånd, i hvilket han lefver, hvilket utgör det historiska vilkoret för hans framträdande, och hvilket han samt hans omgifning hafva till uppgift att parodiera. -- Shakspeare har ytterligare användt F. i den farsartade komedien "Muntra fruarna i Windsor", enligt uppgift författad på 14 dagar, på drottning Elisabets särskilda befallning, hvilken, förtjust i F:s komiska figur, önskade se honom invecklad i kärleksförhållanden; men denne F. har sjunkit ned från den högkomiska ståndpunkt, som han i Henrik den fjerde intager, till blott en lekboll för groft skämt af andra. -- Den verklige John F. (Fastolf) säges hafva varit en riddare, som utmärkte sig i slaget vid Azincourt samt blef ståthållare i Anjou och Maine, strumpebandsriddare m. m. A. F.