Fantasi

Fantasi (Grek. fantasia, af fantazein, göra synbar), föreställningsförmåga, inbillningskraft; diktningsgåfva; inbillning, infall, nyck, hugskott; feberdröm; musikstycke utan bestämdt utpräglad form, improvisation. -- Fantasien är menniskans af omedelbar varseblifning oberoende föreställningsförmåga, så vidt genom denna för medvetandet framkallas förnimmelser, som förut ej varit förnumna i denna form. Sitt innehåll hemtar fantasien alltjämt från den varseblifna (verkliga) verlden, och blott i danandet af formen röjer sig andens sjelfständiga lif. Det nya i formen ligger hufvudsakligen dels i förstoring eller förminskning af det hela eller af dess delar, dels i kombinationen mellan de särskilda momenten. Fantasien kan vara dels afsigtlig, dels oafsigtlig. Till den senare höra sådana yttringar af föreställningsförmågan, som af den fantiserande tros vara verklighet, såsom illusioner, hallucinationer, visioner, deuteroskopi, dröm. Blifver ett dylikt fantiserande under vaket tillstånd rådande hos subjektet i det hela, närmast i följd af fysisk sjukdom, inträder sinnessjukdom eller galenskap, hvaraf det vanliga ruset är en öfvergående form. Fantasiens afsigtlighet och subjektets medvetande om sina förnimmelsers illusoriska beskaffenhet framträda i de mest olika grader. Såsom fantiserande är subjektet beroende af lagarna för idéernas association och följaktligen mindre fritt, än man vanligen är benägen att tro. Fantasiens fullkomlighet ligger i hennes liflighet, styrka och rikedom samt, framför allt, i hennes skönhet. Hennes värde för lifvet är nämligen hufvudsakligen estetiskt. En liflig, snabbt vexlande och, i följd deraf, mer eller mindre oredig fantasi är vanlig hos personer af sangviniskt temperament. Ehuru denna egenskap ofta medför rikedom på intressen, lätthet att finna förströelse, mångsidighet hos uppfattningsförmågan samt en viss naturlig företagsamhet och fyndighet, leder den dock, der den i högre grad förefinnes, lätt till en viss svårighet att för medvetandet fasthålla bestämda föremål, till mer eller mindre betydande oregelbundenheter och rubbningar i det högre själslifvets verksamhet samt kan, under vissa förhållanden, leda till vanvett. L. H. Å.