Färskning

Färskning, metallurg., den operation, hvarigenom tackjern i mer eller mindre mån befrias från de främmande ämnen, som deruti ingå, och förvandlas till smidigt jern eller stål. De vigtigaste af dessa främmande beståndsdelar i tackjernet äro kol och silicium, och det är hufvudsakligen på dessas bortskaffande, d. v. s. deras oxidering till resp. koloxid och kiselsyra, som färskningsprocessen går ut. Man åtskiljer tre olika slag af färskning: torrfärskning, blästerfärskning och slaggfärskning. Vid torrfärskning, äfven kallad aducering (se d. o.), glödgas tackjernet, inpackadt i jernoxidpulver, hvarvid kolet i tackjernet förenar sig med syret i jernoxiden till koloxid. Denna färskningsmetod är emellertid högst ofullständig och fordrar ett mycket kiselfritt tackjern, då silicium ej på detta sätt kan bortskaffas. -- Vid blästerfärskning drifves en stark luftström genom det smälta tackjernet (jfr Bessemer), hvarvid såväl kol som silicium och andra ämnen oxideras genom luftens syre. -- Slaggfärskningen åter är den färskningsmetod, som begagnas vid alla svenska härdsmidesmetoder äfvensom vid puddling. Den består deruti att mycket jernoxidulrik slagg, färskslagg (se d. o.), så intimt som möjligt bringas i beröring med det smälta tackjernet, hvarvid dettas kol förenar sig med slaggens syre till koloxid, och en del af slaggens jern utreduceras. Kan denna reaktion framkallas på en gång i hela jernmassan, så uppkommer genom den häftiga koloxidutvecklingen en våldsam pösning, som kallas kok. L. R.