Fena

Fena, zool., fiskarnas rörelseverktyg, bestående i allmänhet af en mellan solfjäderformigt anordnade strålar utspänd hud. Dessa strålar, hvilka äro brosk- eller benartade, kunna efter behag utbredas eller sammanläggas, hvarigenom fenan utspännes eller hopslås. Med afseende på läget skiljes mellan bröst-, buk-, anal-, rygg- och stjertfenor. Bröstfenorna äro belägna på fiskens bröstsidor, omedelbart bakom hufvudet och gälarna, samt motsvara de främre extremiteterna hos de öfriga ryggradsdjuren. Dessa fenor, hvilka hjelpa till att hålla djuret uppe i vattnet, saknas endast hos högst få fiskar (t. ex. hos nejonögat). Hos några hafva de sin plats nära ryggen och äro till den grad förlängda, att fisken kan med dem en stund hålla sig uppe öfver vattenytan i sväfvande tillstånd (t. ex. flygfisken). Bukfenorna, hvilka motsvara de bakre extremiteterna, äro belägna tämligen nära hvarandra på fiskens buksida, mellan strupen och tarmöppningen, men visa för öfrigt ett högst vexlande läge, enär de kunna hafva sin plats framom, under eller bakom bröstfenorna (af denna orsak benämner man fiskarna strup-, bröst- eller bukfeniga). Bukfenorna, hvilka, liksom bröstfenorna, alltid äro pariga, saknas hos några fiskar (t. ex. hos ålen), hvilka derför kallas barbukar. Analfenan, som vanligen är en enda, befinner sig bakom tarmöppningen, mellan buk- och stjertfenorna, och tjenar, jämte ryggfenan, att hålla fisken i jämnvigt. Ryggfenan har sitt läge långs ryggens öfre rand; då flere ryggfenor finnas, sitta de i en rad bakom hvarandra. Stjertfenan, hvilken har en lodrät ställning och är belägen i kroppens bakände, är ofta i bakre randen mer eller mindre djupt inskuren mot midten i tvänne lika eller (mera sällan) olika stora flikar (t. ex. hos hajar och störar). I förra fallet säges stjertfenan vara homocerk, i senare heterocerk. Genom sina kraftiga rörelser förmedlar hon simningen och gör äfven tjenst som styre. -- I afseende på fenstrålarnas (särskildt ryggfenans) fasthet, indelar man fenorna i taggfenor, hos hvilka de styfva, spetsiga strålarna bestå af ett enda stycke, och led- eller mjukstrålar, hvilka hafva ledade strålar, hvilkas ändar äro upplösta i flere mjuka, böjliga grenar. -- Ett från de ofvannämnda, s. k. äkta fenorna afvikande slag är den s. k. fett- l. flottfenan, hvilken saknar strålar och utgöres endast af en hudflik. En sådan finnes t. ex. hos laxfiskarna bakom de tvänne ryggfenorna. J. G. T.