Fenja

Fenja och Menja, Nord. mytol., äro namnen på två jättinnor, som den fredgode konung Frode i Danmark köpte vid ett besök hos konung Fjölne i Sverige. Frode hade en qvarn, benämnd Grotte, hvilken hade den egenskapen att det, hvarom de malande sjöngo, frambragtes af qvarnen. Ingen hade förut funnits nog stark att draga qvarnen, men Frode lät föra sina trälinnor dit och befallde dem att mala guld, fred och lycka åt konungen; dock unnade han dem ej längre sömn än till första hanegället eller längre hvila, än som behöfdes för att qväda en sång. Det berättas då, att de sjöngo Grottesången (se d. o.), men att de, innan de slutade qvädet, molo en fiendehär mot Frode. Samma natt kom sjökonungen Mysing och dräp Frode samt tog mycket byte och gjorde slut på Frodefreden. Mysing bortförde på sina skepp både qvarnen Grotte samt Fenja och Menja och befallde dem att mala salt. De molo så länge tills skeppen sjönko i hafvet; från den tiden blef hafsvattnet salt, och en malström uppkom, der vattnet forsar ut och in genom qvarnstensögat. -- Namnet Fenja är beslägtadt med fen, träsk, vatten; Menja med men, halskedja, guldkedja. Enligt J. Grimm skulle Fenja och Fanigold (se d. o.) häntyda på vinnandet af det enligt folktron i träsk och floder förborgade guldet; Menja och Manigold syfta än tydligare på guldets förvärf. N. M. Petersen erinrar om att fornnord. men äfven betyder en uppskuren grästorfva och finner i myten en tanke om rikedomen och välsignelsen af den odlade mossen och af den plöjda åkern. Myten fortlefver, om än något förändrad, äfven i vår tids folksägner. -- Fenjas mjöl eller Menjas mjöl är en i fornnordisk poesi vanlig benämning på guld. Th. W.