Fenkål, bot., farmak., det svenska namnet (förvrängdt af T. fenchel) på Foeniculum officinale All., var. vulgare Gaertn. (Anethum Foeniculum L.), en i södra Europa å steniga ställen vild umbellifer, af hvilken flere varieteter, dels fleråriga dels ettåriga, odlas såväl der som i mellersta Europa (sällan i Sverige). Stjelken är glatt, strimmig, daggblå; bladen nedtill tre gånger, högre upp en eller två gånger parbladigt delade i trådsmala flikar. De dubbla svepelösa flockarnas gula fembladiga blommor utvecklas under Juli och Augusti, och frukten, Fructus foeniculi, som i Sverige är officinel, liksom i många andra land, utgör i torkadt tillstånd den bekanta drogen fenkål, som vanligen har fruktens båda hälfter (delfrukterna) åtskilda. Fenkålen igenkännes genom de 6--8 mm. långa delfrukternas kullriga rygg, deras höga, tunna åsar, hvilka äro något blekare än den gulbruna, något åt grönt dragande grundfärgen. Den vanligast i Sverige förekommande fenkålen är af den fleråriga varieteten. Den handelsväxt, som kallas söt eller romersk fenkål, Fructus foeniculi romani, fås af den ettåriga afarten F. officinale, var. dulce DC., och består af centimeterlånga, krökta, gulaktiga delfrukter, med smala, grönaktiga fåror ("åsdälder") mellan nästan vingade åsar. Ur frukterna framställes genom destillation med vatten den officinella flyktiga fenkålsoljan, AEtheroleum foeniculi, som är färglös eller svagt gulaktig och består af en fast och en flytande anetol samt en s. k. kamfén. Fenkålsoljan stelnar vid + 5° till + 10° C. Fenkål innehåller äfven fet olja och socker. Den
nyttjas såsom ett värmande, väderfordrifvande, digestionsförbättrande och äfven mjölk-ökande medel. Den ingår sålunda i "Roséns ampulver" (Pulv. magnesiae aromaticus). Fenkålsvatten gifves ofta theskedsvis åt späda barn mot kolikplågor, men missbrukas i detta fall ofta. O. T. S.