Fernissa (T. firniss, Fr. vernis, af Med. Lat. vitrinicium, af vitrum, glas), tekn., i allmänhet hvarje vätska, som, utbredd i tunt lager på ytan af en fast kropp, intorkar och lemnar ett mer eller mindre glänsande, hårdt öfverdrag på den bestrukna kroppen, som derigenom skyddas för inverkan af luft och vatten. En god fernissa bör häfta starkt vid sitt underlag och ännu efter åratal bibehålla sin glans, genomskinlighet och hårdhet. -- De otaliga sorter fernissor, som inom tekniken användas till de mest olikartade ändamål, kunna i allmänhet hänföras till någon af de båda hufvudgrupperna oljefernissor eller lackfernissor. Beredningen af oljefernissor grundar sig på det sedan gammalt välbekanta förhållandet att vissa feta oljor (t. ex. linolja) hafva egenskapen att småningom genom luftens inverkan intorka till sega, genomskinliga massor. Denna förändring hos de s. k. torkande oljorna beror icke på afdunstning, utan på en genom upptagande af syre ur luften åstadkommen oxidation; oljan förvandlas således på kemisk väg till ett nytt, fast, syrerikare ämne eller kanske riktigare blandning af ämnen. Denna syrsättning försiggår emellertid mycket långsamt och ofullständigt under vanliga förhållanden; men erfarenheten har lärt, att dess förlopp blir vida hastigare, om man genom någon ändamålsenlig åtgärd kraftigt inleder oxidationen, då den sedermera fortgår af sig sjelf. Ett sådant inledande af syrsättningen åstadkommes genom att upphetta oljan (till beredning af oljefernissa nyttjas hufvudsakligen linolja, äfven hartsolja, mera sällan och för särskilda ändamål vallmoolja eller nötolja) tillsammans med ämnen, som lätt afgifva syre och på samma gång kunna förena sig med eller förstöra de föroreningar, som alltid förekomma i oljan. Sådana ämnen äro blyglete, mönja, brunsten, zinkoxid, manganborat, kaliumklorat, salpetersyra, klor o. s. v. (Sålunda beredes vanlig s. k. kokt linolja, som har stor användning till bestrykning af trä, i allmänhet genom att till upphettad linolja sätta 3--4 procent af dess vigt blyglete, fortsätta upphettningen under 5--6 timmar samt dekantera efter afkylning.) De tillsatta oxiderna af bly, zink, mangan o. s. v. lösas delvis i oljan i form af oljsyrade salter, dels utfalla de i förening med föroreningarna i oljan och bilda en olöslig bottensats, som afskiljes från den erhållna oljefernissan. Ju högre temperatur, som vid beredningen af fernissan användts, dess mörkare färg erhåller denna. För åtskilliga ändamål behöfver man dock färglös eller åtminstone mycket ljus fernissa. Sådan kan framställas genom långvarig blekning af vanlig fernissa i direkt solljus; äfven genom upplösning af oljsyrad blyoxid i kall linolja erhålles, enligt uppgift, en ofärgad oljefernissa. En liknande lösning, af blytvål (linoljsyrad blyoxid) i terpentinolja, nyttjas till fästande af guld m. m. på tapeter. Äfven den vanliga boktryckarefärgen (tryckfärgen; den s. k. boktryckaresvärtan) kan anses såsom en mycket tjockflytande, hastigt torkande oljefernissa, uppblandad med fint fördeladt kol. Den framställes af lin- eller nötolja, som upphettas så högt och så länge, att hon blir tjockflytande och börjar sönderdelas. Den efter afsvalning sega massan försättes med något såpa och omkr. 16 procent kimrök (eller cinnober, indigo o. s. v., om trycket ej önskas svart, utan rödt, blått eller annorlunda färgadt).
Ännu vidsträcktare användning ega lackfernissorna, hvilka utgöras ät lösningar af hartser i åtskilliga olika lösningsmedel. Man indelar vanligen dessa fernissor efter lösningsmedlets natur i oljelackfernissor, spritfernissor och terpentinoljefernissor, men äfven andra klasser finnas, t. ex. eterfernissor, hvilka hufvudsakligen användas till öfverstrykande af andra fernissor, för att höja dessas glans, samt petroleum-, träsprit-, aceton-, kloroform-, benzolfernissor m. fl. -- Oljelackfernissor eller feta fernissor, såsom de äfven benämnas, äro de varaktigaste af alla, men torka långsamt och äro alltid mer eller mindre färgade. De beredas genom upplösning af hartser (kopal, bernsten, m. fl.) i linoljefernissa eller hartsolja, hvarefter lösningen vanligen utspädes med terpentinolja, petroleum, benzol eller dylikt. I allmänhet smältas hartserna först, hvarefter den erforderliga mängden kokande oljefernissa tillsättes; blandningen får sedan koka i omkring 10 minuter och derpå afsvalna till 140°--150° C., då terpentinoljan tillblandas. -- Såsom exempel på oljelackfernissor kunna anföras: fernissa för vagnar, fernissa för byggnader, svart asfaltfernissa m. fl. -- Spritfernissor erhållas genom lösning af vissa hartser (gummilacka, sandarak, mastix, kopal o. s. v.) i stark (minst 92-procentig) alkohol. Hartsernas upplösning befordras genom tillsats af groft pulveriseradt glas, som hindrar harts-partiklarnas sammanbakning. Vanligen tillsättes äfven något terpentin för att göra det vid fernissans intorkning uppstående öfverdraget
mindre sprödt. Det mest använda hartset är gummilacka (schellack), hvaraf benämningen lackfernissa uppkommit. Schellack-fernissa beredes af 1 del schellack på 3--5 delar alkohol; sandarakfernissa af 10 delar sandarak, 1 del veneziansk terpentin och 30 delar alkohol. Varaktigast af alla spritfernissor är kopalfernissan, som kan erhållas genom upplösning af 6 delar pulveriserad kopal i en blandning af 6 delar 97-procentig alkohol, 4 delar terpentinolja och 1 del eter. Vill man framställa färgade spritfernissor (t. ex. s. k. guldfernissa för bestrykande af finare föremål af mässing o. d.), så har man att till lösningen af harts i alkohol sätta spritlösningar af gummigutta, drakblod, anilinfärger, pikrinsyra e. dyl. färgämnen, till dess man erhållit den önskade färg-nyansen. -- Terpentinoljefernissor beredas på ungefär samma sätt som spritfernissorna. De torka långsammare än dessa, men äro varaktigare och mindre spröda. De hartser, som hufvudsakligen användas till framställande af dessa fernissor, äro kolofonium, kopal, dammar, mastix m. fl. Terpentinoljefernissor användas till bestrykning af taflor, gravyrer o. d. samt till mångahanda andra ändamål. Grön terpentinoljefernissa erhålles genom lösning af sandarak eller mastix i kalilut, tillsats af kopparacetat och den härvid uppkomna fällningens upplösning i terpentinolja. För att gifva föremål, som bestrukits med lackfernissa, så stark glans och glatthet som möjligt, plägar man, sedan fernissöfverdraget fullständigt torkat, slipa detsamma med finslammadt pimstenspulver och derefter polera med slammad trippel och olivolja samt slutligen med hvetestärkelse, för att aflägsna oljan. -- Utom de nu nämnda, egentliga fernissorna hafva äfven andra vätskor fått teknisk användning för åstadkommande af glänsande, hårda öfverdrag. Sådana vätskor äro t. ex. kollodium (lösning af nitrocellulosa i alkohol och eter), vattenglaslösning, lösning af schellack i ammoniak m. fl. S. J-n.