Fessan

Fessan l. Fezzan, den sydligaste provinsen i turkiska vilajetet Tripolis i Nord-Afrika, ett stort oasland, som sträcker sig från staden Bondsjem i n. till Meschrubrunnen i s., mellan 30° 40'--23° 42' n. br. och 10° 30'--18° 20' ö. lgd (fr. Greenw). Arealen beräknas utgöra omkr. 405,000 qvkm. Landet utgör en af bergskedjor omsluten sänka och bildar egentligen ett agglomerat af en mängd små oaser. Slätten består af gulröd sand och sandsten, som innehåller gips och stensalt jämte lager af dolomit och kalk. Äfven soda, alun, salpeter och svafvel förekomma. I n. ö. begränsas F. af Harudj el Asued, låga klippor af en hvit kalksten med otaliga försteningar, och i n. v., vid Sokna, ligga "Svarta bergen" (Djebel es Soda), bestående af en gul, utanpå svart, men i solen djupblå sandsten. Bergen äro skilda från hvarandra genom ödsliga och trånga dalar, utan något spår af organiskt lif. Söder om Svarta bergen utbreder sig den jämna, djur-, växt- och vattenlösa, med en saltskorpa öfverdragna öcknen Ben Afien ända till källorna Umm el Abid. Äfven annanstädes äro stora sträckor öfverdragna med salt, och i n. v. från Mursuk ligger en grupp af natronsjöar. Medeltemperaturen är +21° C.; i Dec. och Jan. sjunker qvicksilfret ofta under fryspunkten. Ehuru F. icke ligger inom de tropiska regnens zon, komma dock regnskurar med sydliga vindar. För öfrigt behöfver landet icke regn, emedan vatten finnes öfverallt på ringa djup, och konstgjord bevattning allmänt förekommer. I oaserna skördar man fem gånger om året; under vintermånaderna sår man hvete och korn samt vår, sommar och höst de olika slagen af durrha och hirs. Dertill komma tobak, bomull, meloner, gurkor, oliver, fikon, mandlar m. m. Oasernas rikedom utgöra dock dadelpalmerna, af hvilka finnas mer än 30 olika slag. Förnämsta husdjuret är kamelen; af hästar finnes knappt ett femtiotal i hela F. Större rofdjur förekomma ej. Ett slags mycket små räkor, som fiskas i Bahr el Daud, knådas med dadlar till en deg, hvilken ätes som en läckerhet. F:s handel är obetydlig och inskränker sig mest till mellanhandel mellan Medelhafvet och negerrikena i s. Deremot blomstrar slafhandeln ännu. Innevånarnas antal är svårt att bestämma. Vogel uppskattade dem (1853) till 54,000, Richardson (1850) till endast 26,000, under det Rohlfs, som besökte F. 1865, anser 200,000 vara en måttlig summa. Nachtigal (1870) anser, att hela befolkningen icke öfverstiger 40,000. Innevånarna äro otvifvelaktigt ett blandfolk, som uppstått af de kringboende teda och bornu i s., tuareger i v. samt berber och araber i n. Färgen vexlar från djupt svart till rent hvit, dock är den malajiskt gula färgen förherskande. Det språk, som mest talas i F., är kanuri- eller bornu-språket samt arabiska; många förstå äfven targisch-, teda- och haussaspråken. Fessanerna äro godmodiga och milda, men i hög grad sedeslösa. Den herskande religionen är islam. -- F. är indeladt i sju mudirijer (distrikt), hvilkas styresmän (mudirer) tillsättas af den i hufvudstaden Mursuk residerande kaimakamen. Förvaltningen är mycket godtycklig. Trots sin rikedom lemnar landet blott omkr. 800,000 piaster (omkr. 130,000 kr.) årligen i direkt inkomst.