Fideikommiss

Fideikommiss (af Lat. fideicommissum, det, som blifvit anförtrodt åt någons ärlighet, åt någons tro och heder) betyder i romerska rätten en bestämmelse af den, som låter arf efter sig, att den insatte arfvingen skall lemna ett visst, särskildt ting ur arfmassan (singularfideikommiss eller legat), en jämn del deraf eller det hela (universalfideikommiss) åt en annan efter en viss tid eller vid inträffandet af vissa omständigheter. Arfvingen, som skall afträda arfvet, kallas fiduciarius, mottagaren fideicommissarius. För att uppmuntra fiduciarien att uppfylla utlemningspligten, hvartill han ursprungligen ej kunde genom lagliga medel tvingas (af hvilken omständighet hela rättsförhållandet har sitt namn), tillerkändes honom i en senare tid (Vespasianus) rätt att vid utlemnandet för sig behålla en fjerdedel. -- I den moderna rättsvetenskapen och dagligt bruk har ordet fideikommiss kommit att nyttjas hufvudsakligast om de s. k. fideicommissa successiva, med hvilka förstås testamentariska stiftelser, hvarigenom en förmögenhetskomplex eller enskild förmögenhetsdel förklaras oförytterlig, och den ordning bestämmes, i hvilken medlemmar af en familj eller andra skola efterträda hvarandra i besittnings- och nyttjanderätten till det fideikommitterade, hvilket sjelf stundom benämnes fideikommiss. -- Sådana stiftelser äro vanligen familjefideikommiss, d. v. s. afsedda att inom en familj bibehålla besittningsrätten till viss egendom. Då emellertid ett sådant bindande af det fria aftalet om egendom, hufvudsakligast jordegendom, ansetts ur statsekonomisk och social synpunkt mindre lämpligt, har rätten att stifta successiva fideikommiss blifvit flerstädes upphäfd eller inskränkt. I Sverige qvarstår den ännu obegränsad i fråga om lösören, hvaremot i afseende å fastighet k. förordningen d. 27 April 1810 förbjuder att sträcka förordnandet om sådan egendoms förvaltning längre än till förste emottagarens eller dess makas lifstid, eller om eganderätten vidare än till utnämnande af testamentstagarens nästa efterträdare. -- Förklaring af stiftelseurkunderna till fideikommiss (fideikommissbref) gifves af K. M:t under samma former, som gälla i fråga om lagförklaring. Till rätt att upphäfva fideikommiss, att med fideikommissegendom göra förändring (utbyte mot annan egendom o. d.) eller att fideikommitterad fastighet med inteckningar besvära måste jämväl förvärfvas K. M:ts tillstånd, hvilket i regeln ej torde gifvas, om ej samtycke erhållits af alla befintliga personer, hvilka hafva eventuel rätt att komma i besittning af fideikommisset. -- I Sverige fanns 1875 fast egendom af fideikommissegenskap till ett taxeringsvärde af 85,570,318 kr. Deraf uppskattades den i städerna belägna till 1,843,000 kr., den å landet befintliga till 83,727,318 kr. Den senare var satt till 3,218,320 mtl, utgörande 4,86 % af hela landsbygdens mtl. Fideikommiss finnas inom alla län, med undantag af Gotlands, Vesternorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gefleborgs och Vesterbottens län hafva hvardera endast ett fideikommiss. Södermanlands län företer högsta antalet fideikommissmantal, med 505,265 mtl, l. 15,19 % af hela landsbygdens mtl, och relativt högsta taxeringsvärdet, 11,639,554 kr., l. 14,43 % af landsbygdens taxeringsvärde. Högsta absoluta taxeringsvärdet af fideikommissegendom finnes i Malmöhus län, uppgående till 22,005,200 kr., l. 9,77 % af landsbygdens taxeringsvärde. 1875 var antalet innehafvare af fideikommissegendom 160, af hvilka 140 voro af adlig, 20 af ofrälse börd. De fideikommissegendomar, som innehafvas af ofrälse slägter, utgöra 114,839 mtl med ett taxeringsvärde af 2,382,700 kr., d. v. s. de upptaga till mantalet föga mer än 3 % och till taxeringsvärdet omkr. 2,78 % af all fast fideikommissegendom i riket. Den till taxeringsvärdet största massan af fideikommissegendom samlad på en hand innehafves af grefliga ätten Trolle-Bonde af Björnö och är uppskattad till 5,236,370 kr. A. Th. S. J. Th. W.