Filopoimen

Filopoimen (Lat. Philopoemen), grekisk fältherre, det achaeiska förbundets strateg, född i Megalopolis i Arkadien omkr. 253 f. Kr., utmärkte sig först vid försvaret af sin födelsestad, mot den spartanske konungen Kleomenes III och i slaget vid Sellasia (222 f. Kr.), der han väsentligen bidrog till den macedoniske konungen Antigonos Dosons seger öfver Kleomenes. Bedragen i sina förhoppningar om Greklands frihet, afslog F. Antigonos' uppmaning att medfölja till Macedonien och begaf sig i stället till Kreta, i hvars borgerliga krig han hade tillfälle att utbilda sina militäriska anlag. Efter sin återkomst blef han det achaeiska förbundets hippark och 207 dess strateg, hvilket ämbete han beklädde ytterligare sju gånger. Mera fältherre än statsman, vinnlade han sig i synnerhet om härens organisation, och den första frukten af hans ansträngningar var förbundets seger vid Mantinea (207) öfver spartanerna. Fem år derefter befriade han Messenien från den spartanske tyrannen Nabis. Sedan F. 192, då han för tredje gången var strateg, förmått Sparta och äfven Messenien att sluta sig till det achaeiska förbundet, stod detta på höjden af sin makt, men väckte derigenom romarnas afund. Då spartanerna, som endast ogerna velat finna sig i den underordnade ställning de intogo inom förbundet, afföllo och derför fingo undergå en sträng bestraffning af F., påkallade de romarnas hjelp. Dessa ingrepo visserligen icke omedelbart, men mot deras ränker kunde F. icke upprätthålla förbundets enhet; messenierna, understödda af dem, afföllo också, och då F. med en mindre styrka drog i fält mot deras ledare Dinokrates, blef han öfverrumplad och tillfångatagen samt af Dinokrates tvingad att tömma giftbägaren (183). Man har kallat F. "den siste hellenen", och han var också bland forntidens greker den siste mera framstående härföraren och statsmannen, väl egnad att sluta den långa rad af utmärkta män, som Grekland frambragt. Flere grekiska städer reste bildstoder till hans ära, och hans lefnad skildrades utförligt af Plutarchos.