Fiske, egentligen fångst af fisk, betecknar äfven fångst af nyttiga vattendjur öfver hufvud, såsom ostron, hummer, kräftor, koraller o. s. v., och ej sällan äfven själ- och hvalfångst. Sistnämnda handteringar torde dock med större skäl böra hänföras till jagten. För menniskan på lägre odlingsgrad utgöra fiske och jagt de hufvudsakliga näringskällorna, och äfven under en högt utvecklad odling är fisket, framför allt hafsfisket, en ytterst vigtig näring. Det utgör en källa till välstånd för hela nationer, och dess produkter hafva, i synnerhet genom nutidens lätta kommunikationer och ett förbättradt beredningssätt, kunnat såsom födoämnen tillgodogöras äfven af millioner menniskor, som bo långt bort från kusten. Ehuru de varmare landens haf visa en vida större rikedom på fiskarter, uppträda dock dessa derstädes vanligen ej i den oerhörda mängd af individer, såsom fallet är med åtskilliga af den norra och tempererade zonens fiskarter. I detta förhållande har man till en del att söka orsaken till att de största och mest inbringande fiskena drifvas i sistnämnda trakter af jorden. Det är i synnerhet två fiskarter, sillen och torsken, som härvidlag spela den vigtigaste rollen och äro föremål för de största och mest inbringande fisken i verlden. -- Största sillfisket försiggår i Nordsjön, hufvudsakligast utanför Skotlands och Englands kuster, tämligen långt ute till hafs, ungefär mellan 55:te och 60:de breddgraderna. Jämte skottar och engelsmän deltaga holländare, tyskar och svenskar i detta fiske. Det förr högst betydliga våroch storsillfisket vid norska kusten har under senaste decenniet högst betydligt aftagit. Äfven vid Islands och Nord-Amerikas kuster, i S:t Lawrencebukten och vid New-Foundland, drifvas betydande sillfisken. -- Vid sistnämnda kuster har man äfven verldens största torsk- och kabeljofisken, hvaruti engelsmän, amerikaner och fransmän deltaga. I storlek med dessa fisken täfla torsk- eller shreifiskena vid norska kusten. Hufvudplatserna för sistnämnda fiske äro Lofoten och Finmarkens kuster. Betydliga qvantiteter torsk fångas äfven, af holländare m. fl., på de stora fiskebankarna i Nordsjön. Bland öfriga betydande hafsfisken förtjena nämnas engelsmännens släpnot l. trawl-fiske i Nordsjön, som började för omkr. 30 år sedan och alltjämt tilltager i vigt, och hvarvid hufvudsakligen fångas flundrearter och kolja; vidare makrill-fisket, som idkas af samtliga kring Nordsjön boende nationer, sardinfisket på franska kusten och italienarnas thonfisk-fångst.
Nedanstående statistiska uppgifter torde kunna gifva någon föreställning om ofvannämnda fiskens storlek och ekonomiska betydelse samt tjena till jämförelse med svenska förhållanden.
Skotlands sillfångst uppgick 1878 till omkring 900,000 barrels (tunnor innehållande omkring 800 fiskar) saltad sill, hvaraf 628,933 barrels utfördes. Förbrukningen af färsk sill kan dessutom beräknas till 20 proc. af förstnämnda summa. Värdet af den från Storbritannien och Irland under 1876 utförda sillen utgjorde 732,737 pd st. (omkr. 13,189,000 kr.). Holländarnas sillfångst i öppna hafvet utgjorde 1878 70,356 tunnor (1 tunna innehåller omkr. 715 fiskar), till ett värde af 1,528,000 gulden (omkr. 2,292,000 kr.); inberäknas sillfångsten vid kusten, steg värdet s. å, till 2,874,000 gulden (4,311,000 kr.). Norges sillfiske (fetsill-, vårsill- och blandsillfisket) uppgick 1878 till ett värde af 44,597,115 kr.; i denna summa ingick värdet af det förr så rika vårsillfisket med blott 379,800 kr. Vid New-Foundland utgjorde 1874 antalet canadiska fiskarebåtar 18,611 stycken; 1876 utfördes genom dessa 1,364,068 qvintals kabeljo (1 qvintal = 50 kg.), förutom tran. Dertill kom fransmännens fiske, som utgjorde 16 mill. kg., till ett värde af omkr. 9 mill. fr. (omkr. 6 1/2 mill. kr.) samt amerikanernas fiske, hvarom uppgift saknas. Norska torsk- l. shreifisket inbragte 1878 12,932,419 kr., och antalet dermed sysselsatte fiskare utgjorde 73,740. Bland utlandets sötvattensfisken förtjena anföras laxfiskena i Englands, Skotlands m. fl. europeiska lands elfvar och i Canada samt på Nord-Amerikas vestkust, störfisket i de ryska floderna, italienarnas storartade ålfisken vid Comacchio o. s. v.
De svenska fiskena uppnå visserligen icke de ofvannämnda största fiskena i omfattning och ekonomisk betydelse, af det skäl att det haf, som sköljer största delen af Sveriges kuster, Östersjön, är ett saltfattigt innanhaf, hvars både djur- och växtverld är jämförelsevis fattig på arter och, till följd af denna sin beskaffenhet, i allmänhet visar mera, så att säga, förkrympta former af de fåtaliga egentliga hafsarter, som der förekomma. Endast den korta hafssträcka, som omgifver den vestra kusten och särskildt Bohuslän, gör derifrån undantag, emedan hon genom sin närmare förbindelse med Nordsjön fått verklig hafskarakter. Om svenskarna således hvarken nu eller framdeles kunna täfla med de största fiske-idkande nationerna, intaga de dock ett aktadt rum ibland dessa, och den svenska fiskerinäringen är af ganska stor betydelse, en betydelse, som genom den utveckling, hvaraf hon är mäktig, utan tvifvel kommer att ytterligare ökas. De svenska fiskerierna kunna delas uti: 1:o det egentliga hafsfisket, vid Sveriges vestra kust, 2:o Östersjö- och Öresunds-fisket samt 3:o sötvattens-fiskerierna. Bland fiskerierna vid Sveriges vestra kust låg bohuslänska sillfisket, som i forna tider periodvis var så rikt, att det kunde räknas bland de förnämsta sillfisken i verlden, efter 1808 en lång tid så godt som nere, men har under de allra senaste åren så ökats, att anledning finnes att antaga, att en ny s. k. sillfiskeperiod börjat för detsamma. Under hösten 1877 och vintern 1877--78 uppträdde nämligen sillen inom bohuslänska skärgården uti oerhörda massor, jämförliga med hvad förhållandet varit under förra århundradens stora sillfiske i Bohuslän. Oaktadt man var oförberedd på så ymnig fisktillgång och till följd deraf ej kunde fullt tillgodogöra sig densamma, fångades dock från början af Dec. 1877 till midten af Mars 1878 öfver 200,000 tnr sill representerande ett värde af omkr. 600,000 kr. 1878--79 visade sig sillfisket mindre betydande än året förut, till en del emedan sillen höll sig längre från land och derför var mindre åtkomlig för de i Bohuslän vid detta fiske nästan uteslutande brukliga stora sillnotarna l. vadarna. Emellertid erhöllos 154,000 tnr, hvilkas försäljningssumma utgjorde 149,745 kr. Skarpsill- l. hvassbuk-fisket är äfven af ganska stor vigt för Bohuslän. Inläggningen af skarpsillen till s. k. ansjovis har under de senaste tjugo åren utvecklat sig till en ganska betydande industri, hvars produkter finna liflig afsättning såväl inom som utom landet. Värdet af den på detta sätt beredda skarpsillen beräknas till omkr. 1/2 mill. kr. årligen. Bohusläns vigtigaste fiske är bank- l. storfisket, som bedrifves med större, däckade farkoster, s. k. bankskutor, på de stora fiskegrunden Jutska refvet samt Storeggen och Jäderen m. fl. vid Norges vestkust. 1879 deltogo i detta fiske, som hufvudsakligen afser torsk, långor m. fl. fiskarter, 197 bankfartyg med en besättning af 1,727 man. Försäljningsvärdet af fångsten utgjorde s. å. 694,894 kr. Bland öfriga vigtigare fisken i Bohuslän förtjena nämnas makrillfisket samt hummeroch ostron-fångsten. Det förstnämnda bedrefs 1879 af 415 båtar med 1,585 mans besättning och gaf en afkastning till värde af 229,000 kr. Hummerfisket, som bedrifves längs hela vestra kusten, men aftager söderut, sysselsatte 1879 1,700 personer och inbragte 411,680 humrar, representerande ett penningevärde af 87,633 kr. Ostronfisket är mindre betydande. Det bedrifves på spridda ställen af kusten, dock ej sydligare än något norr om Marstrand. Tillgången synes vara i aftagande. Under perioden 1859--69 utgjorde nämligen fångsten i medeltal årligen 1,212 "träd", 1869--79 deremot blott 669 "träd". 1879 fångades blott 349 "träd", värda 8,960 kr. Vid halländska kusten drifves äfven sillfiske -- uteslutande garnfiske -- dels af halländingar, dels af skånska fiskare från Kullen. För öfrigt fiskas derstädes, liksom vid bohuslänska kusten, flundror, hvitling, kolja m. fl. hafsfiskar äfvensom lax utanför elfmynningarna. -- I Öresund förekomma väsentligen samma fiskarter som i Kattegat, men ju närmare man kommer Östersjön, dess mer aftaga de i antal och storlek eller försvinna alldeles, i samma mån som vattnets salthalt minskas, och blott de få arter, som uthärda Östersjöns vatten, återstå. Skånska fiskare ända ned mot trakten af Helsingborg drifva sitt fiske dels efter sill, dels efter flundror hufvudsakligen i Kattegat, kring Anholt m. fl. danska öar. I Sundet fiska danska och svenska fiskare omvexlande vid hvarandras stränder, och skånska fiskare pläga äfven fiska invid Möen och andra
delar af danska kusten. -- I Östersjön utgör silll. strömmingsfisket det ojämförligt vigtigaste. Af fiskare vid Skånes södra och östra kust samt Blekings yttre skärgård drifves detsamma uteslutande med drifgarn på samma sätt som det engelska och skotska fisket, fastän med mindre, odäckade båtar samt mindre garn. Fiskare från Bleking fiska ofta vid Bornholm och stundom ända ned vid tyska kusten. Äfven kring Gotland idkas, sedan 30--40 år tillbaka, nästan uteslutande drifgarnsfiske. Både i äldre och nyare tider hafva gjorts upprepade försök att införa drifgarnsfiske äfven vid den öfriga Östersjökusten, men utan åsyftad verkan. I skärgårdarnas inre vikar idkas hela kusten uppefter, ända till Haparanda, hufvudsakligen notfiske efter sillen, då den om våren inkommer för att leka. Derjämte brukas (vid de yttre skären uteslutande) sillfiske med sättgarn l. s. k. skötar. Sillen leker i Östersjön dels på våren, dels på sensommaren och hösten, och derför sker fisket hufvudsakligen under dessa tider. Deremot leker sillen vid Skånes sydkust och i synnerhet uppåt Sundet uteslutande på hösten (Sept. och Okt.). Värdet af den sill eller strömming, som fångas i Östersjön, kan, lågt beräknadt, sättas till omkr. 3,000,000 kr. årligen i medeltal. Då fiskarena äro spridda längs hela denna vidsträckta kust, äro emellertid fullt noggranna statistiska uppgifter ytterst svåra att åstadkomma. Det torde emellertid böra erinras, att priset på saltad strömming i allmänhet ställer sig högre, ju längre man kommer mot norden. Skarpsill fångas icke i någon nämnvärd mängd uti Östersjön, och äfven torsk- och flundrefiskena derstädes äro af mindre betydenhet. På spridda ställen vid Stockholms läns, Östergötlands, Kalmar läns, Blekings och Skånes kuster idkas deremot ett ganska indrägtigt fiske efter den ål, som på eftersommaren och hösten vandrar längs kusten ut i Kattegat. Vid detta fiske begagnas uteslutande ett slags stora ryssjor, s. k. ålkommor. 1879 steg värdet af den vid skånska kusten fångade ålen till omkr. 160,000 kr. Vid Blekings samt Skånes östra och södra kust idkas laxfiske med ref och not, hvilket vissa år är rätt inbringande. Utanför de norrländska laxförande elfvarna fångas rätt mycket lax med s. k. stakanät eller mockor. För öfrigt fiskas i Östersjöns skärgårdar våra vanliga insjöfiskar, såsom gädda, abborre och i synnerhet id, samt vid norrländska kusten derjämte ganska mycket sik. -- Af elf- och insjöfiskena är laxfisket det vigtigaste. De rikaste laxelfvarna äro de stora norrländska elfvarna (Torne-, Kalix-, Lule- och Ume-elfvar, Ångermanelfven, Indalselfven och Ljusnan), vidare Dalelfven, Klarelfven, Mörrumsån samt de halländska åarna Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. Årliga medelafkastningen af laxfisket i Sveriges samtliga laxförande elfvar torde kunna uppskattas till minst 700,000 kr. I de nordligare delarna af landet äro arterna af laxfamiljen (siken, rödingen och harren) af öfvervägande betydelse för fisket. I mellersta och södra Sverige äro deremot gäddan, abborren, gösen, arterna af mörtfamiljen (braxen, mörten, aspen m. fl.), ålen och laken de allmännaste och för fisket vigtigaste. -- Sverige är ett bland de sjörikaste land i Europa, och många bland dess sjöar hafva ännu god tillgång på fisk, om än den länge hörda klagan öfver fiskets aftagande utan tvifvel i många fall kan vara berättigad. Af Sveriges stora sjöar äro Hjelmaren och Mälaren kända för sin fiskrikedom.
Insjöfisket drifves, utom vid de största sjöarna, der åtskilliga egentliga fiskare finnas, nästan uteslutande såsom binäring till åkerbruket. Huru stort antal af landets kustbefolkning som lifnärer sig uteslutande af fiske, är icke fullt bekant. Enligt inkomna uppgifter utgjorde 1875 antalet egentliga fiskare med hustrur och barn inom Skåne, Bleking och Gotland tillsammans omkr. 15,000 personer. 1880 var antalet inom de båda skånska länen 8,456. Med undantag af Bohuslän samt Skåne och Bleking utgöres den fiskeriidkande befolkningen öfvervägande af kust-allmogen, som jämte fiske äfven idkar åkerbruk. I åtskilliga norrländska städer finnes en del fiskare, som sedan gammalt räknas bilda en särskild afdelning af borgerskapet, s. k. fiskarskap.
Ehuru fisket i Sverige lemnar ett betydande bidrag till befolkningens födoämnen, är det likväl ej på långt när tillräckligt för fyllande af behofvet, och införseln af saltad och torkad fisk är fortfarande betydlig. Sådant var förhållandet äfven fordom; och redan under medeltiden, då befolkningens antal var betydligt mindre än nu, infördes torrfisk från Norge. Enligt Kommerskollegii berättelse öfver rikets handel gestaltade sig Sveriges införsel af fiskevaror under åren 1870 och 1879 på följande sätt:
Införsel: 1870 1879 värde, kronor: färsk fisk ......... 2,509 ctr 4,997 ctr 37,478 Torr eller rökt: Gråsidor eller sej ....... 86,440 ctr 49,144 ctr 605,286 Andra slag ............... 10,549 ctr 29,297 ctr 410,158 Saltad eller inlagd: Strömming ............... 45,561 kbf. -- -- -- -- Sill .................. 1,234,666 kbf. 775,885 kbf. 4,843,257 Ansjovis, sardeller m. m. 3,572 sklp. 743 sklp. 2,113 Summa: 5,898,292
Utförseln är i jämförelse med införseln obetydlig och utgöres af lax, som, packad i is,
utföres till England och Tyskland, ansjovis (från Bohuslän), färsk fisk, som af skånska fiskare afsättes i Köpenhamn, ål, som uppköpes af tyska fiskhandlare och utföres lefvande, hufvudsakligen till Berlin. Största delen af exporten synes ej vara intagen uti nedanstående, ur nyss nämnda källa hemtade uppgifter.
Utförsel: 1870 1879 värde, kronor: färsk fisk ......... 979 ctr 10,116 ctr 75,870 Saltad eller inlagd: Ansjovis ................. 5,437 sklp. 311,938 sklp. 93,581 Strömming ................ 10 kbf. -- -- -- -- Sill ..................... 7,048 kbf. 31,101 kbf. 155,505 Torr eller rökt: Gråsej ................... -- -- 1,739 ctr. 20,085 Ej specificerad .......... 5,548 ctr. 5,178 ctr. 72,492 Summa: 423,533 R. L.