Fjärsing-slägtet l. Drakfisk-slägtet, Trachinus, zool., utmärkt genom, familjens kännetecken (se Fjärsingar), har i Skandinavien en art, vanliga fjärsingen, T. draco, hvilken förekommer icke sällsynt vid vestra, men mera sparsamt vid södra kusten. Äfven vid det öfriga Europas kuster ar han ganska allmän. Han är till färgen på ryggen och sidorna uppåt mörkbrun, med svarta, blåa och gröna streck, på sidorna nedåt hvit, med ljusblåaktiga, guleller gråaktiga, snedt öfver kroppen gående band, samt uppnår en längd af inemot 40 cm. Fjärsingen, hvars bakre ryggfena är, liksom analfenan, synnerligen lång, lefver ensligt på medelmåttigt djup med sandbotten, der han gräfver sig ned uti sanden och håller sig gömd för att obemärkt öfverfalla sitt rof (smärre fiskar, kräftdjur o. s. v.). Han leker under högsommaren. Stynget af den främre ryggfenans strålar verkar giftigt och kan understundom blifva ganska farligt. Redan för de gamle var detta ett väl bekant förhållande. Köttet säges vara välsmakande. J. G. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Fjärsing-slägtet
Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 1410 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗