Fornjot, Nord. mytol., ett urgammalt, demoniskt väsende bland jättarna. Namnet har uppfattats antingen såsom Forn-jot, den åldrige jätten, eller såsom For-njot, d. v. s. den först njutande, den förste egaren. Den förstnämnda uppfattningen synes hafva företrädet. Fornjot hade tre söner, Lä (Hlér), Låge (Logi) och Kåre (Kári), hvilka herska öfver hafvet, elden och vinden. -- Lä har enligt sagan sin boning på Läsö. -- Låge kallades äfven Hålåge (den högväxte Låge, d. v. s. den högt fladdrande lågan); efter honom vardt Norges nordligaste del benämnd Hålågaland, det nuvarande Helgeland. Hans maka var Glöd, deras döttrar Aska och Eldmörja (Eisa, Eimyrja). -- Kåre hade en son Froste, en sonson Snö o. s. v. -- Man finner i alla dessa namn tomma personifikationer af en mängd naturföreteelser. En halfmytisk äfventyrssaga "Om Fornjot och hans ättmän" uppräknar hans afkomlingar ända ned i den historiska tiden; och emedan man fordom fattade sagans uppgifter såsom fullt säkra och sanna, har man ända in i senare tider låtit vår historia börja med Fornjotska ätten, som dock numera rättvisligen blifvit återförvisad till mytens område. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Fornjot
Ämne: Nordisk mytologi: gudar, väsen och platser · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 43 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗