Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fornkunskap

Ämne: Antika städer i Främre orienten · Italienska och antika orter i Medelhavsområdet

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 43–44 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fornkunskap (Arkeologi) är, i vidsträckt betydelse, kännedomen om ett folks forntid, dess historia, fysiska, andliga och sedliga utveckling; i inskränkt mening vetenskapen om de alster af forntidens konstskicklighet, som bevarats åt oss; kunskapen om fornsakerna. Utbildad till full vetenskaplighet sysselsätter sig denna fornsakskunskap med typerna, d. v. s. de för vissa skeden eller folk karakteristiska föremålen, med deras utveckling och inbördes förhållande. Om man med forntiden menar hela den förkristna tiden och kulturen, eller den omätliga tidrymd i historien, som sträcker sig från första spåren af menniskans tillvaro till den väldiga brytning i hela utvecklingen, som förorsakades af vestromerska rikets störtande (476) och uppkomsten af kristlig-germanska stater, blir naturligtvis fornkunskapens ämne omätligt. Hvarje folk får sin särskilda fornhistoria, och det uppstår t. ex. en indisk, en fenicisk, en babylonisk, en assyrisk, en biblisk, en romersk, en nordisk fornkunskap. Fornkunskapen kan ock delas i flere stora afdelningar, såsom den klassiska, som omfattar de gamla kulturlanden Grekland och Rom; den bibliska; den kristliga (kyrkliga) och den förhistoriska, som behandlar det skede af folkens utveckling, från hvilket vi icke hafva några samtida skriftliga anteckningar, och som först i nyare tider börjat vetenskapligt undersökas. Enligt hvad den förhistoriska fornkunskapen gifver vid handen, kan forntiden indelas i fyra utvecklingsskeden: 1:o) den paleolitiska perioden l. den oslipade flintans tid; 2:o) den neolitiska perioden l. den slipade flintans tid (dessa bägge perioder kallas ock med ett gemensamt namn stenåldern); 3:o) bronsåldern; 4:o) jernåldern. A. B. B.