Försegling, ett sätt att undandraga saker och skrifter andras förfogande. Skrift å papyrus, palmblad, pergament o. d. tillslöts i äldsta tider med ett snöre, hvilket tillknöts så konstnärligt, att knuten endast af ytterst öfvad hand kunde upplösas. Senare sammanfästes snörets ändar med sigillaftryck i något förseglingsämne, såsom metall, sigilljord (som brukades redan hos de gamle egypterna), kitt, vax (som sedan äldsta tider användts i Europa), klister, deg eller oblater och slutligen lack (i tryck omnämndt och af portugiserna användt redan 1563, från hvilket år det äldsta i behåll varande lacksigill daterar sig). När papper i 14:de årh. började användas, erfordrades endast att hopvika brefven och derpå anbringa förseglingen. I slutet af 1830-talet började man i England tillverka särskilda kuvert, som, till undvikande af lackförseglings användande, tillslötos med å flikarna anbragt gummilösning, hvilket tillslutningssätt numera nästan uteslutande användes. -- Det är en straffbar handling att bryta förseglingen, äfven om ej någon skada dermed åsyftas (Strafflag. 22 kap. § 10), och straffbarheten qvalificeras genom dens värde, som åsätt
förseglingen, eller genom det ändamål, för hvilket denna verkställts, t. ex. om den är åsätt af offentlig myndighet (Strafflag. 10 kap. § 21). Om genom brytande af försegling ett olofligt tillgrepp sker, eller annars något olagligt syfte befrämjas, anses detta såsom en förbrytelsen qvalificerande omständighet (Strafflag. 20 kap. § 6, 22 kap. § 10). Så t. ex. är straffet för vanlig stöld (belopp öfver 15 kr.) straffarbete i högst sex månader, men stöld ur försegladt bref, som ej är öfverlemnadt åt posten, bestraffas, utan afseende på det tillgripnas värde, med straffarbete från sex månader till fyra år. G. N. S. Th. R.