Försilfring

Försilfring, ett föremåls beläggning med silfver. Vid metallföremåls försilfring skiljes mellan plätering samt varm, kall, våt och galvanisk försilfring. -- Plätering användes vanligen på koppar och utföres så, att en tjock kopparplåt bestrykes med en lösning af silfvernitrat ("lapis"), hvarefter en tunn silfverplåt pålägges, och båda glödgas, sammanpressas och utvalsas. Kopparplåten får derigenom en silfverbeläggning, hvars tjocklek varierar mellan 1/20 ocn 1/40 af kopparns. -- Varm försilfring sker genom ingnidning af den väl rengjorda metallytan med silfveramalgam (eller ock en blandning af 1 d. fäldt silfver, 4 d. salmiak, 4 d. koksalt och 1/4 d. qvicksilfverklorid, utrörda med vatten till en deg) samt upphettning, då qvicksilfret förflyktigas och silfret qvarstannar såsom en tunn beläggning. -- Kall försilfring åstadkommes genom att medelst en kork, yllelapp e. d. ingnida metallytan med en fuktig blandning af 1 d. klorsilfver, 1 d. koksalt, 2/3 d. krita och 2 d. pottaska eller också 1 d. silfvernitrat och 3 d. cyankalium. Skall jern försilfras, bör detsamma först öfverdragas med ett tunnt lager af koppar. -- Vid våt försilfring kokas det föremål, som skall försilfras, under någon tid (omkr. 1/4 timme) med en lösning af 1 d. klorsilfver, 4 d. vinsten och 4 d. koksalt. Vid såväl kall som våt försilfring försiggår på kemisk väg en reduktion af metalliskt silfver ur det använda klorsilfret eller silfvernitratet. -- Rörande galvanisk försilfring se Galvanoplastik. -- Försilfring af porslin förekommer mindre ofta. Den åstadkommes genom påläggning af en blandning, bestående af fint fördeladt metalliskt silfver (eller silfverkarbonat) och basiskt vismutnitrat, inbränning och polering. Ett silfverliknande öfverdrag erhålles äfven medelst en blandning af platinasalmiak och lavendelolja. -- Försilfring af glas användes numera i stor skala vid fabrikation af speglar. Man låter spegelglaset vara i beröring med en vätska, som består af en blandning af alkalisk silfverlösning med en lösning af ett ämne (t. ex. vinsyra, drufsocker, mjölksocker), som förmår att derur med lätthet reducera silfret. Efter ganska kort tid belägges glaset med en först svart, men snart derefter glänsande och speglande silfverhinna, som tvättas med vatten, torkas och fixeras medelst fernissa e. d. En glasyta om 1 qvm. fordrar ej mer än omkring 2,2 gram silfver. -- Föremål af trä, sten, gips etc. kunna försilfras genom att en beläggning af bladsilfver anbringas omedelbart på dem. S. J-n.