Förster. 1. Karl August F., tysk skald och öfversättare, f. 1784, blef 1807 andre och 1818 förste professor vid kadettskolan i Dresden. Död 1841. Han utgaf, till en början anonymt, öfversättningar af Petrarca (1818), Tasso (1821) och af Dantes "Vita nuova" (1841), hvarjämte han, 1838, fullbordade W. Müllers "Bibliothek deutscher dichter des 17 jahrhunderts". Hans Gesammelte gedichte utgåfvos (1842) af hans hustru, Luise F. (f. 1794, d. 1877), som äfven skref Biographie und literarische skizzen aus dem leben und der zeit K. Försters (1846). Deras dotter Marie (f. 1819, d. 1856) författade Briefe aus Südrussland (1856) samt Gedichte (1857). -- 2. Friedrich Christoph F., tysk skald och historiker, broder till den föregåendes hustru, född d. 24 Sept. 1791, studerade teologi i Jena, men egnade sig sedan i Dresden åt arkeologiska och konsthistoriska studier. 1813 ingick han, liksom Theodor Körner, vid den Lützowska frikåren, i hvilken han blef officer, och eldade genom sina krigssånger, Schlachtenruf an die erwachten deutschen, till strid för fäderneslandets försvar. Efter de allierades intåg i Paris (1814) var han verksam vid återfordrandet af de der hopade konstskatter, som under kriget blifvit röfvade från Tyskland. Efter krigets slut (1815) blef han lärare vid k. artilleri- och ingeniörskolan i Berlin, men förlorade denna plats 1817, till följd af en uppsats i "Nemesis" om den preussiska författningens historiska utveckling. Derefter redigerade han efter hvartannat "Neue Berliner monatsschrift", "Vossische zeitung" och, i förening med Alexis, "Berliner conversationsblatt". 1829 blef han hofråd samt kustos vid den k. konstsamlingen. Död i Berlin d. 8 Nov. 1868. Af hans många historiska verk behandla de flesta Preussens historia. Genom flere skrifter spred han ett nytt ljus öfver Wallensteins karakter, i det han bevisade dennes oskuld med hänsyn till anklagelsen för högförräderi. Bland
hans öfriga arbeten märkas Peter Schlemihls heimkehr (1849), en fortsättning af Chamissos bekanta dikt; bearbetningar af flere Shakspeares stycken; några mindre lustspel; en historisk dram: Gustav Adolf (1833); Gedichte (1838); en samling af krigssånger, romanser, berättelser, och legender m. m. Af hans literära qvarlåtenskap utgaf H. Kletke "Kunst und leben" (1873). -- 3. Ernst Joachim F., den föregåendes broder, konsthistoriker och målare, född d. 8 Apr. 1800 i Münchengosserstädt, egnade sig först åt lärda studier, men följde snart sin böjelse för målarekonsten och blef 1823 lärjunge af Cornelius i München. Sedan F. utfört några fresker i Bonn och München, reste han till Italien för att, på uppdrag af kronprinsen Max af Bajern, åvägabringa en samling teckningar efter äldre mästare. Detta arbete ledde honom in på konsthistoriska forskningar. Den första frukten af dessa blef Beiträge zur neueren kunstgeschichte (1835), för hvilket arbete universitetet i Tübingen kallade honom till hedersdoktor. Derefter följde bl. a. Briefe über malerei in bezug auf die gemäldesammlungen in Berlin, Dresden, München etc. (1838), Die wandgemälde der S:t Georgenkapelle zu Padua (1841; dessa af Altichiero utförda målningar hade blifvit upptäckta af F. 1837), Geschichte der deutschen kunst (1851--60), Denkmale deutscher baukunst, bildnerei und malerei (praktverk i 12 band, 1853--69), Leben und werke des Fra Angelico da Fiesole (1859), Vorschule der kunstgeschichte (1862), biografierna Raphael (1867--69) och Peter v. Cornelius (1874) samt de stora, ännu ofullbordade verken Geschichte der italienischen kunst (börjadt 1869) och Denkmale italienischer malerei (börjadt 1870). I förening med Fr. Kugler redigerade F. 1842--49 Schorns "Kunstblatt". Derjämte har han utgifvit åtskilliga för sin tid värdefulla och i många upplagor utkomna resehandböcker öfver Italien och Tyskland (särskildt München) samt flere literära arbeten, som beröra hans svärfaders, Jean Paul Fr. Richters, lefnad, diktning och efterlemnade verk.