Förster, Heinrich, furstbiskop i Breslau, född 1800, uppväxte under nästan torftiga förhållanden, studerade i Breslau och prestvigdes 1825. Såsom kyrkoherde i Landshut (från 1828) väckte han uppseende i vida kretsar genom sin fördragsamhet mot olika troende och genom sina predikaregåfvor. 1837 blef F. domherre, 1848 var han ledamot af nationalförsamlingen i Frankfurt, deltog i Nov. s. å. i de tyska biskoparnas synod i Würzburg samt blef 1853 furstbiskop i Breslau. F. var från början ingalunda ultramontant sinnad, men han saknade mod att göra kraftigt motstånd mot den påfliga kurians och jesuiternas försök att tvinga det schlesiska presterskapet och i synnerhet teologiska fakulteten i Breslau in i sitt system. Han underkastade sig ofelbarhetsdogmen och trädde i opposition mot den preussiska regeringen, hvilket 1875 hade hans afsättning till följd. Han lefde sedan dess i den österrikiska delen af sitt stift och sökte att derifrån förvalta äfven den preussiska. Död 1881. Han utgaf bl. a. Kanzelsvorträge (1854).