Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Forth-viken

Ämne: Öar och kuststräckor i Storbritannien · Storbritannien och Irland: orter, London och engelska personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 814–815 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Forth-viken (Eng. Firth of Forth), den största fjorden i östra Skotland, är omkr. 75 km. lång, i sin inre del 3–4 km. bred, i sundet mellan Queensferry och North Queensferry endast 1,5 km., och vidgar sig derefter till 32 km. bredd mellan Dunbar och Fife Ness. Flodvattnet går omkr. 1 km. ofvanför Stirling. Till Grangemouth kunna oceanångare gå upp. På ön May i mynningen och på Inoh Keith stå fyrtorn. Stränderna äro låga, bördiga och tätt bebodda. Förbindelsen med stenkolsdistrikten i vestra Skotland förmedlas af den 57 km. långa Forth- och Clydekanalen, byggd 1768–90, hvilken går från Grangemouth, vid Carrons mynning i Forth, till Forling vid Clyde. Den har 39 slussar, når en höjd af 47,8 m. öfver hafvet och är 3 m. djup. Den 51 km. långa Unionkanalen förenar densamma vid Falkirk med Edinburgh. — Öfver fjorden går vid Queensferry en dubbelspårig jernvägsbro, ett af de yppersta arbeten af nutida ingeniörskonst, uppförd efter B. Bakers och Sir John Fowlers plan 1882–89 för en kostnad af omkr. 45 mill. kr. och öppnad för trafik d. 4 Mars 1890. Brons totala längd, om de båda viadukterna vid dess ändar inberäknas, utgör 2,528 m., men utom dessa 1,630 m. De båda stora brospannen öfver hafsviken mäta hvardera 521,2 m. eller 35 m. mer än midtspannet å hängbron öfver East river vid New York, hvilket dittills varit det längsta. Den egentliga brokonstruktionen utom viadukterna utgöres af tre s. k. kantiliver- eller häfstångs-bjelkar med en längd af 461,7 m. för de båda yttre och 493,8 för den mellersta, som är byggd på klippan Inch Garvie. Brobalkarna hafva en längd af 207,26 m., så att för gallerverksspannen dem emellan återstå endast 106,7 m.; de sistnämndas underkanter ligga på 45,8 m. höjd öfver fjordens högvattensyta. Balkens höjd är 109,7 m. vid stöden och 15,24 m. på midten af spännvidden. De tre hufvudpelarna, som uppbära kantiliverbalken, utgöras hvardera af en grupp af 4 runda pelare af 15,2 m. diameter, grundlagda dels på klippbotten, dels medelst kassuner på hård lerbotten. Kassunerna äro cylindriska, uppåt något afsmalnande och försedda med dubbla plåtväggar. Hela öfverbyggnaden är af martinstål. In alles åtgingo omkr. 54,000 t. stål, sammannitade medelst 8 mill. nitar.