Sida 409
Fornyrdalag ...
F:s taflor, som i allmänhet äro af ett litet format och utmärka sig för en känslig och fin uppfattning, märkas ett större svenskt Vårlandskap (Konstakad:s utställning 1885; nu i Nationalmuseum), Vinterafton (1886) samt 3 vinterlandskap (midten af 1890-talet, inköpta af Sveriges allmänna konstförening). F:s specialitet är vinterlandskap. J. K–e.
*Forsslund, J., blef professor 1800.
Forssman, Edit Teodora, skriftställarinna, f. i Kimito, Finland, d. 1 Aug. 1856, har i skisser och noveller skildrat lifvet, mest i landsorten, i en allvarlig och religiös ton. Märkligast är hennes samling Vid aftonlampan (I–IV, 1891–96).
Forstén, Filip, finsk sångare, f. 1853 nära Helsingfors, student 1871, elev af Masset i Paris 1874, af Lamperti i Milano 1877, var engagerad i Montevideo och Buenos Aires 1878, å Malta 1880, vid k. operan i Stockholm 1883–87 samt är f. n. (1896) sånglärare vid Konservatorium der gesellschaft der musikfreunde i Wien. Hans bästa baritonpartier å svenska operascenen voro Valentin i »Faust», Escamillo i »Carmen». Erik i »Harald Viking», S:t Croix i »Paul och Virginie» samt Trumpetaren från Säkkingen. A. L.
Forstén, Georg August, finsk-rysk historiker, f. i Fredrikshamn d. 11 Juni 1857, studerade sedan 1877 vid Petersburgs universitet, der han 1885 blef filos. magister, 1887 kallades till docent, och, efter att sedan 1893 varit e. o. professor vid historisk-filologiska institutet, 1896 utnämndes till e. o. professor i allmän historia. 1894 promoverades han till filos. doktor. Hans forskningar hafva gällt företrädesvis striden om Östersjö-herraväldet. Sedan han i Akti i pisma k. istorij Baltijskago voprosa v XVI i XVII stoljetijax (2 bd, 1889, 1893) samlat urkunder rörande Östersjöfrågan, utgaf han sitt på omfattande arkivforskningar stödda arbete Baltijskij vopros v. XVI i XVII stoljetijax 1544–1648 (Östersjöfrågan i 16:de och 17:de årh.) i 2 bd, af hvilka det förra (1893) skildrar striden om Livland, det andra (1894) Sveriges kamp med Polen och huset Habsburg.
*Forster, W. E., ådrog sig irländarnas hat genom sin lag om skydd till lif och egendom för Irland samt genom det stränga sätt, hvarpå denna genomfördes, och endast genom en tillfällighet undgick han mordattentat från de irländske revolutionärernas sida. När ministèren 1882 uppgaf de stränga åtgärderna på Irland, afgick F. Han deltog derefter i sträfvandena att närmare sammanknyta de engelska kolonierna med moderlandet, uppträdde emot Gladstone i hans egyptiska politik samt kämpade mot hans irländska home-rule-planer, men understödde hans parlamentsreform 1884. Död i London d. 5 April 1886. Hans biografi, af W. Reid (i 2 bd), utkom 1889 i 5:te uppl.
Försvarsdepartementet, ett af Norges sju statsdepartement, bildadt till följd af k. resol. d. 30 Juli 1885 genom Armé- och Marindepartementens sammanslagning (den till det senare hörande postafdelningen förlades till Departementet for det indre), består af arméafdelingen, under hvilken sorterar allt, som rör armén, fästningar och den »geografiske opmaaling», samt Marineafdelingen, till hvilken hör allt, som rör flottan, varfven och sjöbefästningarna samt navigationsoch lotsväsendet, fyr-, bak-, signal- och räddningsväsendet. Arméafdelingens arbete är fördeladt på 3 kontor med 1 expeditionssekreterare, 3 byråchefer, 4 »fuldmægtige» och 11 kopister och extra skrifvare. Marineafdelingens arbete ledes af 1 teknisk assistent och 2 kontor, till hvilka höra 1 expeditionssekreterare, 2 byråchefer, 2 fuldmaegtige samt 7 kopister och extra skrifvare. O. A. Ö.
*Forsyth. — 1. William F. upphörde 1880 att vara underhusledamot. — 2. Sir Thomas Douglas F., adlad 1874, sedan 1878 bosatt i London, afled 1886. Hans Antobiography utgafs 1888.
Fort Assiniboine [-båjn], ort i nord-amerik. staten Montana, vid Northern Pacificbanan, en af unionens största militärstationer.
*Fort-de-France hade 14,054 innev. 1888. En cyklon förstörde staden nästan fullständigt 1891.
Fortebraccio [-bra'ttjå]. Se Rom, sp. 1330–31.
Forthelius, Israel. Se Lagerfelt.
Forth-viken (Eng. Firth of Forth), den största fjorden i östra Skotland, är omkr. 75 km. lång, i sin inre del 3–4 km. bred, i sundet mellan Queensferry och North Queensferry endast 1,5 km., och vidgar sig derefter till 32 km. bredd mellan Dunbar och Fife Ness. Flodvattnet går omkr. 1 km. ofvanför Stirling. Till Grangemouth kunna oceanångare gå upp. På ön May i mynningen och på Inoh Keith stå fyrtorn. Stränderna äro låga, bördiga och tätt bebodda. Förbindelsen med stenkolsdistrikten i vestra Skotland förmedlas af den 57 km. långa Forth- och Clydekanalen, byggd 1768–90, hvilken går från Grangemouth, vid Carrons mynning i Forth, till Forling vid Clyde. Den har 39 slussar, når en höjd af 47,8 m. öfver hafvet och är 3 m. djup. Den 51 km. långa Unionkanalen förenar densamma vid Falkirk med Edinburgh. — Öfver fjorden går vid Queensferry en dubbelspårig jernvägsbro, ett af de yppersta arbeten af nutida ingeniörskonst, uppförd efter B. Bakers och Sir John Fowlers plan 1882–89 för en kostnad af omkr. 45 mill. kr. och öppnad för trafik d. 4 Mars 1890. Brons totala längd, om de båda viadukterna vid dess ändar inberäknas, utgör 2,528 m., men utom dessa 1,630 m. De båda stora brospannen öfver hafsviken mäta hvardera 521,2 m. eller 35 m. mer än midtspannet å hängbron öfver East river vid New York, hvilket dittills varit det längsta. Den egentliga brokonstruktionen utom viadukterna utgöres af tre s. k. kantiliver- eller häfstångs-bjelkar med en längd af 461,7 m. för de båda yttre och 493,8 för den mellersta, som är byggd på klippan Inch Garvie. Brobalkarna hafva en längd af 207,26 m., så att för gallerverksspannen dem emellan återstå endast 106,7 m.; de sistnämndas underkanter ligga på 45,8 m. höjd öfver fjordens högvattensyta. Balkens höjd är 109,7 m. vid stöden och 15,24 m. på midten af spännvidden. De tre hufvudpelarna, som uppbära kantiliverbalken, utgöras hvardera af en grupp af 4 runda pelare af 15,2 m. diameter, grundlagda dels på klippbotten, dels medelst kassuner på hård lerbotten. Kassunerna äro cylindriska, uppåt något afsmalnande och försedda
Källa: Project Runeberg ·
