Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fridlysning

Ämne: Personer och befattningar i rätten · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 368 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fridlysning (af frid, lugn, säkerhet, och lysa, i dettas betydelse af göra känd, kungöra; jfr lysning till äktenskap, efterlysning o. s. v.), jur., nyttjades i den äldre lagstilen for att beteckna kungörandet af den fred, som skulle herska vid vissa tillfällen eller af den säkerhet viss (fredlös) person skulle ega att åtnjuta. Numera begagnas ordet mest om det hägn, som genom allmän kungörelse eller stadgande gifves åt jordegendom med tillbehör (fridlysa mark, skog, plantering o. d.), åt anläggningar för allmän nytta (såsom jernvägar, kanaler, telegraflinier o. d.) eller ock, såsom i jagtstadgan, åt de djur, som under viss tid äro fredade för jagt och fångst. (I Sverige äro för närvarande omkr. 30 däggdjurs- och fogelarter fridlysta). -- Fridlysningen innebär i allmänhet, att ofredande eller skadegörelse straffas enligt allmän lag eller författning eller särskilda i kungörelsen meddelade politibestämmelser. A. Th. S.