Galerius

Galerius, Cajus G. Valerius Maximianus, romersk kejsare, född vid Sardica i Dacien, var först herde, sedan soldat och officer. 292 utnämndes G. af Diocletianus till caesar och erhöll hans dotter till gemål. Efter att hafva utkämpat flere strider med perserna, hvilka till sist, 298, besegrades, blef han 305, till följd af Diocletianus' och Maximianus' afsägelse, jämte Konstantius Chlorus kejsare och förde styrelsen öfver rikets östra hälft. Till caesarer utnämnde han två illyrier, nämligen sin brorson Maximinus Daza och Severus, och 307 upptog han till medkejsare illyriern Licinius. G. var känd som en rå och vild person samt såsom en ifrig motståndare till de kristne, hvilka först under den sjukdom, som lade honom i grafven (311), fingo vara i fred för hans förföljelser. R. Tdh.