Maximianus

Maximianus, romerska kejsare. 1. Marcus Aurelius Valerius M. Herculius, född 250 i Sirmium i Illyrien, var af ringa börd, men utmärkte sig genom tapperhet i fält samt blef af sin vapenbroder och landsman Diocletianus 285 upphöjd till »caesar» (underkejsare) och året derefter till »augustus» (öfverkejsare). Han ledde med kraft och framgång flere fälttåg i Gallien och Afrika samt firade med Diocletianus en storartad triumf (303). År 305 nedlade han jämte Diocletianus och på dennes öfvertalan den kejserliga makten och drog sig undan till en landtgård i Lukanien. Huru han 306 åter kastade sig in i det offentliga lifvet vid sidan af sin son, kejsar Maxentius, och slutligen blef dödad på sin måg Konstantins befallning 310 se Maxentius. M. var en rå och hänsynslös krigare med starka lidelser. Diocletianus' öfverlägsna ande utöfvade dock på honom ett oemotståndligt inflytande. Diocletianus synes hafva skickligt begagnat sig af sin medregents hårdhet och despotism, när det gällde att uppträda skoningslöst och straffande. -- 2. Cajus Galerius Valerius M. Se Galerius. R. Tdh.