Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gallinazon

Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 821–822 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gallinazon l. As-kråkan, Cathartes atratus, zool., är en liten, i hela Syd-Amerika, Central-Amerika, Vestindien och Nord-Amerikas sydligaste delar förekommande gam, hvilken i de båda förstnämnda landen hör till de allmännaste fogelarterna. Gallinazon är till färgen matt svart, med mörkt rostbrun anstrykning; kroppslängden är 60 cm. I en mängd amerikanska städer och byar blir gallinazon till stort gagn, enär han mångenstädes ensam sörjer för renhållningen derstädes: han förtär nämligen det utkastade afskrädet och de döda djurkropparna. "Utan denna fogel", säger Tschudi, "skulle Perus hufvudstad höra till de osundaste i hela, landet, ty myndigheterna göra ingenting för afskrädets bortförande. Många tusen askråkor lefva i och omkring Lima samt visa så liten skygghet, att de vandra omkring på torget i det tätaste menniskovimlet". Också skyddas fogeln genom stränga påbud. Gallinazon torde hafva fått sitt namn deraf att han går i tämligen upprät ställning och dervid företer en viss likhet med en kalkon (Ital. gallinaccio). Hans flygt är lätt och sväfvande, hans sinnen skarpa, särskildt synen, som leder honom vid födans uppsökande. Denna fogel dödar och förtär äfven lefvande djur. Han ströfvar omkring vid stränderna och angriper der 18 till 20 cm. långa krokodilungar, hvilka dock med mycken slughet värja sig mot

gallinazon, i det att de resa sig på frambenen, sträcka upp hufvudet och spärra upp gapet. De vända sig derunder, om än långsamt, alltjämt mot sin fiende samt visa sina redan ganska långa och spetsiga tänder. Men medan krokodilungen sålunda försvarar sig mot en gallinazo, ansätter en annan honom plötsligt bakifrån, griper honom om halsen och flyger högt upp i luften med sitt byte. Genom sin dristighet och påflugenhet blir gallinazon besvärlig för både djur och menniskor. Han häckar på tak och kyrkor, i ruiner o. s. v. Honan lägger tre hvitaktigt bruna ägg. Både hannen och honan rufva, och den, som ligger i boet, födes af sin make med ur kräfvan uppkastad mat, hvilket också är sättet att underhålla ungarna. Gallinazon blir i fångenskap utomordentligt tam och kan läras att följa sin egare långa sträckor. C. R. S.