Galvanometer (af Grek. metron, mått), l., stundom, Reometer (af Grek. rein, strömma), fys., benämnes hvarje till uppmätning af en galvanisk ströms styrka tjenande apparat, som är grundad på strömmens inverkan på en magnetnål (jfr Elektromagnet). Sådana apparater äro tangent- och sinusbussolerna samt multiplikatorn. Tangentbussolen (se fig.)
består af en lodrät ring (o), kring hvilken strömmen kan ledas, och i hvilkens medelpunkt en lättrörlig, vågrät kompassnål är upphängd. Apparaten inställes med den lodräta ringen i magnetiska meridianen; när sedan en galvanisk ström ledes kring denna ring, slår kompassnålen ut ur meridianen. Strömmens styrka är då proportionel mot trigonometriska tangenten för denna utslagsvinkel. Sinusbussolen liknar tangentbussolen, men har den lodräta ringen rörlig kring en lodrät axel. Ringen inställes till en början i den magnetiska meridianen, men vrides sedan åt samma håll som kompassnålen slår ut, tills denna nål åter kommer att ligga i ringens plan. Strömstyrkan är då proportionel mot sinus för den vinkel, som
ringen vridits. Multiplikatorn, l. den vanliga s. k. galvanometern, utgöres af ett par astatiska magnetnålar, upphängda i en kokongtråd. Kring den undre magnetnålen är en ledningstråd lindad i flere, från hvarandra isolerade, vertikala hvarf. Multiplikatorn kan användas endast vid mätningen af svaga strömmar. Om på densamma två lika, från hvarandra isolerade ledningstrådar rullas bredvid hvarandra, kan apparaten begagnas såsom en differentialgalvanometer; ty då en ström ledes genom hvardera tråden i motsatta riktningar, angifver magnetnålens utslag skilnaden i strömstyrka. Såsom galvanometer kan ock elektrodynamometern begagnas, men dervid utbytes den inre trådrullen mot en magnet. K. L.