Gefjon

Gefjon (Gefion), Nord. mytol., en af Åsynjorna, till hvilken alla mör komma efter döden. Om henne berättas, att Oden sände henne norrut för att söka land, och att hon då kom till konung Gylfe i Svearike, hvilken skänkte henne ett plogland så stort, som fyra oxar kunde upplöja på ett dygn. Hon hemtade då från Jättehem fyra oxar, som voro hennes söner med en jätte; dessa spände hon för plogen. Men plogen gick så djupt, att landet lossnade och oxarna drogo det vesterut i hafvet gent emot Odensö på Fyen. Der satte G. landet och kallade det Seland. På det ställe i Sverige, hvarest landet hade blifvit borttaget, vardt sedan en sjö, som kallas Mälaren; och fjärdarna ligga i Mälaren på samma sätt som näsen på Seland. Enligt den historiserande Ynglingasagan blef G. sedan gift med Odens son Sköld. -- Gudinnan G:s väsende har många beröringspunkter med Frigg och Fröja; i synnerhet med den sistnämnda. Liksom Fröja genom sina binamn Mardöll och Gefn angifves såsom en hafvets gudinna, så antyder ock namnet Gefjon såväl som den ofvan anförda myten, att äfven denna sistnämnda tänktes herska öfver hafvet och de af detta kringflutna landen. Måhända har Fröjas binamn Gefn gifvit anledning till bildandet af myten om Gefjon. Th. W.