Geod

Geod, geol., miner., en af ett eller flere mineral (kalkspat, flere slag qvarts m. m.) bestående utfyllning uti de kul- och päronformade hålrum eller blåshål, som ofta förekomma i plutoniska bergarter, t. ex. i melafyr och basalt. Stundom hafva mineralämnena helt och hållet fyllt den förutvarande håligheten, stundom har deras afsättning upphört dessförinnan, så att i geodens midt lemnats ett tomrum eller en hålighet, hvars väggar ofta äro besatta med inåt vända kristaller. Vanligen utgöras geoderna af tätt vexlande, olikfärgade och olika sammansatta, koncentriska skikt, afsatta det ena innanför det andra. Ej sällan kan man iakttaga den öppning (indrypningsöppningen), genom hvilken minerallösningarna inkommit i den ursprungliga håligheten. Då de utfyllda håligheterna äro små, kallas de mandlar (se Diabas). Materialet till de små prydnads- och konstföremål, som under namn af agat, karneol m. m. förekomma i handeln, härrör i allmänhet från geoder. Vissa s. k. mandelstenar i Tyskland äro rika på sådana med brokigt utseende. I svenska bergarter (diabas, diabasmandelsten) hafva blott mindre mandlar, men icke egentliga geoder anträffats. E. E.