Geodesi

Geodesi (af Grek. ge, jord, och daiein, dela), egentl. jorddelning, vetenskapen om jordens uppmätning, både såsom ett helt för sig och i detalj. Man plägar indela geodesien i högre och lägre, hvarvid likväl (likasom t. ex. i matematiken) gränsen är något obestämd. Den förra torde kunna sägas innefatta den rent vetenskapliga delen (bestämning af jordkroppens form, triangulering för kartläggning af ett helt land m. m.), och den senare de mera yrkesmässiga delarna (landtmäteriet, väganläggningar m. m.). Först sedan den ur astronomiska grunder hemtade läran om jordens nära klotrunda form blifvit erkänd, kunde frågan om uppmätning af jordens storlek framställas. Vid de i äldre och nyare tid gjorda försöken att lösa denna uppgift har man i allmänhet uppmätt längden af en i norr och söder gående linie. (Om sättet härför se Triangelmätning.) Sedan genom astronomisk observation polhöjden vid liniens ändpunkter blifvit bestämd, känner man längden af ett visst antal grader i meridianen (d. v. s. en gradmätning är utförd), och, under förutsättning att meridianen är en cirkel, blir på detta sätt jordens omfång utefter denna bekant. Gradmätningar, utförda i trakter med olika polhöjd, gifva dock olika resultat, i det nämligen gradens storlek något växer från eqvatorn mot polerna, hvilket utvisar, att jorden ej är exakt klotformig, utan vid polerna afplattad eller mindre kullrig. De geodetiska operationerna i allmänhet skilja sig i två hufvudgrupper derigenom att en del hänföres till horisontalplanet (horisontalmätningar) och en del till vertikaplanet (höjdmätningar, se Afvägning). Mätningar i horisontalplanet omfatta längdmätning (som i vissa fall får namnet basmätning) och vinkelmätning. Längdmätningen utföres, alltefter den olika grad af noggranhet, som för hvarje särskildt fall fordras, med efter olika principer konstruerade apparater. Bessels och Struwes basapparater, af hvilka den senare gifver en noggranhet af ungefär 1/1,500,000, d. v. s. 2 min. fel på en vanlig geodetisk bas om 3 à 4 km. i längd, äro de finaste instrumenten för detta ändamål. Bland öfriga längdmätningsapparater må nämnas landtmäterikedjan, som för styrkans och prisbillighetens skull ännu användes vid gröfre mätningar. Denna lemnar, då hon nyligen är justerad, en noggranhet af 1/500 à 1/1,000. Till de finare vinkelmätningarna använder man universalinstrument och teodoliter, hvilka i fråga om cirkeldelningar och öfriga vigtigare delar tillverkas, af Repsold & Söhne i Hamburg och Wanschaff i Berlin m. fl., med en finess, som synes lemna blott föga öfrigt att önska. Till och med på helt små cirklar förmår man draga strecken riktigt på 1 sekund när, och likväl rymmas flere tusen sekunder på 1 mm. I vissa grenar af geodesien inskränker sig vinkelmätningen till räta vinklars utsättande på fältet, och nyttjas dervid korstaflor, vinkelspeglar m. fl. instrument. I landtmäteriet begagnas vanligen den grafiska mätningsmetoden, der vinklarna från fältet medelst syftning i diopterlinialen (se Diopter) direkt upptagas till den på mätbordet fästa kartan. E. J.