Getingar

Getingar, Vespidae, zool., bilda en särskild familj inom steklarnas ordning, Hymenoptera, bland insekterna. Antennerna äro vanligen knäböjda, mot spetsen förtjockade, hos hannen med 13 och hos honan med 12 leder; ögonen äro i inre kanten urringade; prothorax är på sidorna utdragen mot vingroten; framvingarna äro hopvikna längs efter (för att så litet som möjligt utsättas för nötning under arbetet inom boet) och skydda bakvingarna; nerverna bilda 3 slutna kubitalfält; det 2:dra i ordningen upptager de båda tillbakalöpande nerverna; bakkroppen är oftast försedd med gula band eller fläckar. De för sina giftiga sting så mycket fruktade getingarna lefva vanligen i samhällen af honor, hannar och arbetare. Honorna och arbetarna (ofullständigt utvecklade honor) söndertugga bark och gammal ved samt bereda deraf, med tillhjelp af en klibbig vätska, som afsöndras ur munnen, en gråpapperslik massa. Af denna bygga de sina bon, hvilka till form och storlek äro olika för olika arter. Oftast äro nästena klotrunda, med flere skyddande yttre lager samt en öppning nedtill. Endast pä hösten befruktade honor öfverlefva vintern, då de ligga nedkrupna i mossa eller under annat skydd. Då vårvärmen inträder, vaknar honan ur sin dvala och börjar genast byggandet af det blifvande boet å lämplig plats, t. ex. under tak, uti ihåliga träd, i backar, i jorden o. s. v. Så snart hon byggt några celler, hvilka i getingboet stå lodrätt, icke vågrätt såsom hos bien, lägger honan i hvardera ett ägg, som under läggningen befruktas af den i en särskild säck sedan föregående höst bevarade sädesvätskan. På 28:de dagen efter äggets läggande utkryper ur cellen en fullt utvecklad arbetsgeting, som genast börjar deltaga i nästets förstorande och nya larvers uppfödande. Af en getinghona kunna, enligt uppgift (W. Bergsöe), 20,000 getingar under sommaren frambringas. Under sommaren kläckas honor i särskilda större celler, och först mot hösten alstras hannar till de öfvervintrande honornas befruktning. Getingarna lefva af andra insekter, kött samt söta safter. De äro på eftersommaren rätt besvärliga och efterhängsna för dem, som sysselsätta sig med syltning af frukter och bär. Getingarna försvara sina bon med raseri, men anfalla för öfrigt icke menniskor. De äro icke hämdgiriga såsom bien. Jfr Bålgeting och Gadd. O. T. S.