Glandel

Glandel (af Lat. glandula, körtel; diminut. af glans, ollon), bot., betecknar vanligen helt små, rundade organ, oftast uppburna på kortare eller längre skaft och då benämnda glandelhår. Dylika glandlers form kan för öfrigt vexla, men de göra alltid tjenst såsom afsöndringsorgan för någon vätska eller annat ämne af eget slag, som fyller deras inre såsom en klibbig saft, en flyktig olja, ett harts, en retande vätska eller dylikt. Den enklaste formen af glandler består af blott en enda cell. Oftast bildas emellertid glandlerna af flere celler, bland hvilka somliga synas vara de afsöndrande och andra de förvarande organen för glandelns innehåll. Sådana glandler träffas å blad, yngre grenar eller qvistar, fruktskaft, frukter och å blommans delar o. s. v. I många blad, frukter och andra växtdelar finnes en annan form af glandler, hvilka äro insänkta i växtdelen och innehålla i de flesta fall en flyktig olja. Blad med sådana oljeglandler kallas genomskinligt punkterade, emedan oljeglandlerna genomsläppa ljuset mer eller mindre, så att de synas såsom genomskinande punkter, då bladet hålles mot dagern. -- Man har äfven användt benämningen glandler att beteckna outvecklade, till vårtlika rester förkrympta växtdelar. -- Flere slags glandler insamlas och utgöra vigtiga droger, såsom Glandulae Kamala (se Kamala) och Glandulae Lupuli, äfven kallade Lupulinum (se Humle), hvilka äro upptagna i Pharm. Suec. Ed. VII. Jfr Körtel. O. T. S.