Glee [gli], Eng. (af Angels. gleov, glädje, musik), musikt., en för England egendomlig kompositionsart för minst tre solostämmor, vanligen manliga. G. utgör ett återupplifvande på modernare grund af den forna madrigalen, och dess blomstringstid sammanfaller ungefär med lifstiden för artens mest berömde kompositör Samuel Webbe (1740–1816). Detta slags kompositioner var så omtyckt, att till deras utförande bildades särskilda klubbar, gleeclubs, London, hvaraf den förnämsta existerade 1787–1857. Jfr Catch. Suppl, och Liedertafel. A. L.
*1. Gleerup, K. W. K. Förläggarefirman C. W. K. Gleerup öfvertogs 1897 af »Bokförlagsaktiebolaget C. W. K. Gleerup» (med ett minimikapital af 470,000 och ett maximikapital af 1 mill. kr.). Bland firmans förlagsartiklar må nämnas Svenska akad:s »Ordbok öfver Svenska språket».
*2. Gleerup, A. K., var den föreg:s halfbroder.
3. Gleerup [glē-], Sten Edvard, Afrikaresande, sonson af G. 1, född d. 13 Juni 1860 i Chicago, genomgick Lunds läroverk, aflade studentexamen 1878, officersexamen 1879 och utnämndes s. å. till underlöjtnant vid Södra skånska infanteriregementet, der han sedan 1896 är kapten. 1883 anställdes han i Kongoassociationens tjenst, beordrades i Mars 1884 som chef till Kimpoko vid Stanley Pool, der han under en tid af sju månader anlade en ny station och studerade dervarande befolkning. I Nov. s. å. fick han i uppdrag att jämte löjtnant A. Wester förestå associationens icke blott yttersta, utan under dåvarande förhållanden vigtigaste och farligaste station, Stanley Falls, dit han ankom i Jan. 1885. Arabhöfdingen Tippu Tip (se denne) ville vara ensam herre i dessa trakter och fordrade, att stationen skulle utrymmas, men efter långa underhandlingar lyckades Wester vinna hans vänskap och förtroende. Under de båda svenskarnas ledning blomstrade stationen på allt sätt, en mängd hus uppfördes och planteringar anlades. Då den treåriga tjenstetiden nalkades sitt slut, erbjöd Tippu Tip dem att under hans beskydd få taga hemvägen öster ut till Sansibar, ett anbud, som G. ensam kunde mottaga, hvarigenom han blef den åttonde europé och den ende svenske man, som dittills korsat Afrikas kontinent. I slutet af 1885 lemnade G. stationen, for uppför Kongo till Njangve och Kasongo, en väg, som förut tillryggalagts endast af Stanley. Från Kasongo, der han af Tippu Tips son försågs med vägvisare, bärare, födoämnen och bytesmedel, togs vägen genom Manjema-landet till den engelska missionsstationen Mtova på Tanganjikas vestra strand, derefter öfver sjön till Udjidji och slutligen öfver Urambo, Tabora och Mpuapua till Sansibar, dit han anlände i slutet af Juni 1886. I Mpuapua kunde han bistå den franske resanden Révoil, hvars karavan blifvit upplöst. Sina erfarenheter i Afrika skildrade han i Tre år i Kongo (1887–88).