Gog och Magog (troligen af samma stam som Pers. koh och egentl. betydande berg och stort berg) äro i bibeln förekommande namn på hedningarna och deras furstar. Uti 1 Moseb. 10 k. 2 v. nämnes blott Magog bland Jafets söner; hos Ezekiel (kap. 38 och 39) talas om fursten "Gog som i Magogs land är". Enligt denna profet skall G. i spetsen för hedningarnas skaror norr ifrån "på yttersta tiden" infalla i Palestina, men Jehovah skall krossa honom och hans här, "kasta eld uppå Magog" samt låta Israels barn i fred besitta sina fäders land. -- Uti 1 Krön. 5 k. 4 v. är G. namn på Semajas son. -- I Uppenb. sammanfattas under benämningarna G. och Magog alla guds rikes tillkommande fiender. -- Medeltidens folk använde dessa namn på ungrare m. fl. barbariska folk, som hemsökte det kristna Europa. -- I Koran samt i senare arabiska och persiska skrifter nämnas alltid Jodsjudsj och Madsjudsj (Gog och Magog) i förbindelse med hvarandra, och den yttersta nordens bergstrakter äro, enligt de orientaliska geograferna, deras hemvist. Den mot barbarfolken byggda kaukasiska muren kallas ännu i dag af folket för "Jodsjudsjs och Madsjudsjs vall".
Nordisk familjebok · första upplagan
Gog
Ämne: Gamla testamentet och Israel · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1342–1343 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗