Gotthard

Gotthard, Sankt, en väldig bergsknut i Schweiz, på gränsen mellan kantonerna Uri och Tessin, med flere höga toppar, såsom Pizzo Centrale (3,002 m.), Monte Prosa l. Sasso di S:t Gottardo (2,738 m.), Piz Orsino (2,666 m.), Pizzo Vinei l. Lucendro (2,959 m.) och Fibbia (2,742 m.). Rhen, Rhône och Ticino jämte flere af deras tillflöden hafva sina källor på G. Vägen öfver berget har från medeltidens början varit bland de mest trafikerade alpvägarna. Den nuvarande vägen, som 4--5 månader af året är farbar med vagn, anlades 1820--32 af kantonerna Uri och Tessin. Passhöjden, 2,114 m., är en högslätt af rundade, glättade, stundom spegelblanka granitgneisklippor, vittnen om att passdalen och sidodalarna i den förhistoriska tiden varit uppfyllda af glacierer. I fördjupningarna ligger en mängd (omkr. 50) små sjöar, af hvilka flere hafva 1 km. i omkrets. På passhöjden står ett genom frivilliga gåfvor underhållet hospitium, der fattiga resande kostnadsfritt erhålla skydd och förplägning (1876: 17,847 personer). Under vintertiden är stundom all kommunikation öfver passet afbruten. Efter öppnandet af postvägen (1832) har detta pass blifvit ett af de vigtigaste i Schweiz, och en jernväg derstädes har länge varit påtänkt. För Schweiz, för hvilket alpvägarna öfver Brenner och Mont Cenis hotade att afskära transitohandeln mellan Tyskland och Italien, var det af största vigt att genom åstadkommande af en schweizisk alpväg bibehålla denna handel och tillika öppna en kortare och billigare väg för samfärdseln med Italien. Likaså måste det ligga i Tysklands och Italiens intresse att jämte de genom Österrike och Frankrike ledande vägarna få en sådan genom en neutral stat. Efter långa förutgående undersökningar och underhandlingar ingingo i Sept. 1869 Schweiz och Italien en öfverenskommelse att draga en jernvägstunnel genom berget, från Göschenen på norra sidan till Airolo på den södra, och derigenom sammanbinda det schweiziska jernvägsnätet med det italienska. 1871 förenade sig äfven Tyskland om företaget. Anläggningskapitalet, förslagsvis antaget till 187 mill. fr., skulle åstadkommas dels genom subskription (85 mill. fr., hvaraf Tyskland och Schweiz hvardera öfvertogo 20 mill. och Italien 45 mill.), dels genom aktier (34 mill.) och dels genom obligationer (68 mill.), men detta kostnadsförslag visade sig vida för lågt, hvarför ett nytt, slutande på 227 mill. fr., uppgjordes på en konferens i Luzern, Jan. 1877, då af den till 40 mill. fr. uppgående bristen Tyskland och Italien åtogo sig att hvardera förskjuta 10 mill., Schweiz 8 mill., och de öfriga 12 mill. fr. skulle åstadkommas genom obligationer. Bolaget, med säte i Luzern, konstituerade sig d. 6 Dec. 1871. Sprängningsarbetena togo sin början 1872 såväl från Göschenen som från Airolo, och d. 29 Febr. 1880, efter 7 år och 5 månaders sprängning, möttes de båda arbetslagen. Tunneln är 14,944 m. lång, 8 m. bred, 6 m. hög och har en ljusyta af 41 qvm. Högsta punkten ligger 1,155 m. öfver hafvet, mynningen vid Airolo 1,145 m. och vid Göschenen 1,109 m. Hela kostnaden för sprängning, skenbeläggning (med dubbla spår) m. m. anslås till omkr. 60 mill. fr. Antalet af på båda sidor sysselsatta arbetare, mest italienare, var 400--2,000. Arbetet leddes af ingeniören L. Favre, som dog i tunneln d. 19 Juli 1879. -- Gotthardsbanans öppnande för trafik firades högtidligen den 22 Maj 1882.