Graptoliter (af Grek. grafein, skrifva, och lithos, sten), paleont., fossil djurgrupp, som numera allmänt räknas till Hydroiderna bland Coelenteraterna (kavitetsdjuren). De omnämnas redan af Bromell och erhöllo af Linné det namn, som för dem oftast begagnas, ehuru de stundom kallas Rabdophora. I en senare tid har särskildt engelsmannen Lapworth inlagt stor förtjenst om utredandet af deras organisation. De bestå af ett enkelt eller grenigt polyparium, som utvecklar sig från en trekantig embryosäck, kallad sicula, hvilken ofta ännu synes vid det utvuxna polypariets "proxiinala" ände (se fig. 1). Graptoliternas hylle består af kitin, och i de allra flesta fall finnes en solid axel, antingen vid graptolitens ena sida eller i midten. Det parti, som omslutes af kitinhyllet, kallas den gemensamma kanalen, och på den från axeln vända sidan bildar kitinhyllet celler af vexlande form, tekor (Lat. hydrothecae), som inåt stå i fri förbindelse med den gemensamma kanalen, och genom hvilka graptolitens rand vanligen synes sågtandad. Ligger den solida axeln vid polypariets ena sida, så finnas gemensam kanal och tekor blott på den axeln motsatta sidan, och sådana graptoliter kallas monoprionida (fig. 1, 3, 4). Ligger axeln i polypariets midt, finnas
gemensam kanal och tekor på bägge sidor, och dylika graptoliter benämnas diprionida (fig. 2). -- Antalet slägten, hvari graptoliterna numera indelas, är ganska stort. Bland de vigtigaste
1. Monograptus priodon. -- 2. Diplograptus teretiusculus. -- 3. Didymograptus Murchisoni. -- 4. Monograptus convolutus. -- 5. Dictyonema flabelliforme.
torde vara följande: Monograptus, monoprionid, enkel, rak (fig. 1) eller inrullad (fig. 4); Didymograptus, monoprionid, tvågrenig (fig. 3); Tetragraptus, bestående liksom af 4 vid den proximala änden förenade, annars fria, monoprionida graptoliter; Diplograptus, diprionid, enkel eller grenig (fig. 2); Phyllograptus, vanligen kortare och mera sammanträngd än Diplograptus, med 4 rader tekor, ställda korsvis kring en axel; Retiolites, diprionid, saknar axel och har kitinhyllet nätformigt orneradt; Dictyonema, bestående af många dikotomiskt delade grenar, som utgå från en gemensam sicula och bilda ett strutformigt polyparium; grenarna, som äro med hvarandra förenade medelst kitintrådar, bära tekor på sin inåtvända sida. Till följd af det sätt, hvarpå Dictyonema är bevarad i skiffern, kan dock denna dess verkliga organisation endast sällan iakttagas; vanligen synas inga tekor, och grenarna tyckas ligga i samma plan, bildande ett solfjäderformigt polyparium (fig. 5). -- I sitt geologiska uppträdande äro graptoliterna bundna vid de kambriska och siluriska formationerna och finnas vanligen tillsammans i stor mängd, ofta med uteslutande af nästan alla andra fossil. De äldsta uppträda i den kambriska formationens yngre lager, och särskildt är Dictyonema flabelliforme karakteristisk för det yngsta af dem. Under orthoceratitkalken ligger i Sverige ett på graptoliter rikt lager och ofvanpå densamma äfvenledes ofta ett dylikt, hvilka benämnts undre och mellersta graptolitskiffern, under det att såsom öfre graptolitskiffer betecknats det öfversta af skifferlagren på Kinnekulle och dess motsvarigheter annanstädes. Skånes yngsta siluriska skiffrar äro likaledes lika på graptoliter, och dylika finnas äfven i stor mängd i Böhmen, Stor-Britannien, Nord-Amerika m. fl. land på samma geologiska horisonter som i Skandinavien. Alla graptolit-slägtena förekomma ej tillsammans, utan de greniga och sammansatta finnas i de äldre bildningarna, de enklare i de yngre. Så förekommer t. ex. i de yngsta kambriska lagren Dictyonema, i den undre graptolitskiffern Tetragraptus, Phyllograptus m. fl., i den mellersta graptolitskiffern Didymograptus, Diplograptus m. fl., i den öfre graptolitskiffern Monograptus och Retiolites. B. L-n.
