Gregorius

Gregorius, patriark i Konstantinopel, f. 1739, uppfostrades i Dimizana på Morea, studerade i flere kloster och lefde sedan en tid som eremit. Derefter blef han ärkebiskop i Smyrna och 1795 patriark i Konstantinopel. Då grekerna 1798 af turkarna misstänktes stå i hemlig förbindelse med fransmännen, som eröfrat Egypten, fordrade Konstantinopels pöbel G:s hufvud. Blott genom att förvisa G. till berget Athos kunde sultanen rädda hans lif. Efter 1807 års fred återfick G. sin tjenst och sysselsatte sig derefter med anläggandet af skolor, författandet af predikningar och öfversättandet af Paulus' bref till nygrekiska. Vid sultan Mahmuds tronbestigning blef han å nyo förvisad, men återkallades 1819. När underrättelsen om det i Donaufurstendömena och på Morea utbrutna upproret ankom till Konstantinopel, greps hela befolkningen af det vildaste raseri. En ursinnig folkhop rusade påskdagen d. 22 Apr. 1821 in i den grekiska domkyrkan, ryckte den åldrige patriarken från altaret och hängde honom jämte åtskilliga prester på kyrkodörren. G:s lik kastades i hafvet, men upptogs af grekiske sjömän och fördes till Odessa, der det högtidligen begrofs. Af den ordbok öfver nygrekiska språket, hvarmed G. under de senare åren af sitt lif varit sysselsatt, utkommo blott 2 band (1819--21).