Gyllene horden

Gyllene horden, en af de mongoliska stammar, som åtföljde Djingis-kan på hans tåg till Europa, bemäktigade sig landet norr om Kaspiska och Svarta hafven (de ryska furstendömena) och framträngde genom Polen, Böhmen och Ungern till Liegnitz i Schlesien, der det dock lyckades hertig Henrik II att tillbakakasta de vilda skarorna (1241). Horden bildade under Batu (1223-56) ett under kakanen i Kina lydande kanat, hvilket än kallades Gyllene hordens rike, än Kaptsjak, än Usbekernas rike (efter kan Usbek, död 1341). Batus broder och efterträdare, Berke, hvilken förlade sitt residens till Sarai, öfvergick till Islam. Då Djingis-kans ätt 1359 utslocknade med Berdibey, utbröto långvariga tronstridigheter, under hvilka hord-höfdingen Mamai 1370 uppsvingade sig till stor-kan. Men sedan denne på Kulikovska fältet 1380 blifvit besegrad af ryske storfursten Dimitri Donskoj, förlorade han följande år sitt rike till Toktamisj, hvilken i sin ordning blef fördrifven af Timur (se d. o.) 1395. Från denna tid sjönk hordens makt alltmer. Kasan (1438), Krim (1440) och Astrakan (1480) afföllo, och de ryske storfurstarna gjorde flere gånger försök att afskudda sig det mongoliska oket. Slutligen föll den Gyllene hordens välde för fientliga tatarers vapen 1480.