Hadrianus, Publius Aelius, romersk kejsare, född d. 24 Jan. 76 i Rom, var son till en från Italica i Spanien härstammande senator och stod efter sin faders död under sin frände Trajanus' (sedermera kejsare) förmynderskap. Vid 15 års ålder trädde han i krigstjenst och utnämndes 117 af Trajanus till öfverbefälhafvare öfver trupperna i Östern samt adopterades. Efter sin beskyddares död (d. 8 Aug. 117) utropades han af legionerna till imperator. H:s sträfvan gick till en början ut på att förskaffa det romerska riket någorlunda naturliga gränser, hvarför han genast öfvergaf de af Trajanus gjorda eröfringarna på andra sidan Eufrat och Tigris samt slöt fred med parterkonungen Kosroës. Af samma anledning drog han tillbaka legionerna i Britannien, der han anlade den s. k. Hadrianus' vall, samt försäkrade sig mot germanernas anfall genom uppförandet af pålgrafven. Det egentliga målet för H:s verksamhet var emellertid befordrandet af rikets inre utveckling. En sträng
centralisation genomfördes i förvaltningen, den i provinserna gällande rättskipningsordningeu påbjöds i Italien, och förvaltnings byråerna (officia) skildes från hofvet samt upphöjdes till riksämbetsverk. Om civilrättens utveckling inlade H. stora förtjenster genom kodifikationen af pretorsedikten (Edictum perpetuum; se Edikt). Gång på gång företog H. resor genom rikets samtliga delar och sattes derigenom i tillfälle både att uppskatta provinsernas betydelse och utöfva sträng kontroll öfver ämbetsmännen. Näppeligen någon af Roms kejsare har utmärkt sig genom en så stor byggnadslust som H. I hvarje stad af någon betydenhet och framförallt i Rom lät han uppföra praktbyggnader; i Rom bl. a. Moles Hadriani (Se San Angelos borg). I smått lät han efterbilda rikets märkligaste byggnader på sin vid Tivoli belägna villa, bland hvars ruiner i nyare tider uppgräfts en mängd dyrbara konstverk. Under de sista åren af sitt lif (132--135) hade H. att bekämpa ett uppror af judarna, hvilka, han retat till det yttersta genom att i Jerusalem anlägga en romersk koloni, Aelia Capitolina, och genom att uppföra ett Jupiterstempel på den plats, der Salomos tempel stått. H. afled d. 10 Juli 138. Han hade till efterträdare 136 adopterat Lucius Verus och efter dennes död (138) Titus Antoninus. H. var kunnig och talangfull, men egenkär, utsväfvande och grym. Om hans förhållande till Antinous se d. o. V. K-r.