Hafsnejonögat, lamprick, sugare, anprejare, sillapipare, Petromyzon marinus L., zool., tillhör familjen Petromyzontidae bland rundmunnarna (Cyclostomata). Från de öfriga arterna skiljer det sig derigenom att på hvardera sidan af munnen finnas fyra tvåspetsade tänder samt genom betydligare storlek. Det når en längd af inemot 1 m. och är då tjockt som armen på en man. I Sverige blifver det dock ej mera än 50--70 cm. Liksom slägtets öfriga arter tillhör det uteslutande norra halfklotet, men har der en vidsträckt utbredning från Island ända ned till Afrikas vestkust samt vesterut till Nord-Amerikas kuster. I Sverige förekommer hafsnejonögat tämligen sparsamt längs vestra kusten genom Öresund samt upp till kusten af Bleking i Östersjön. Liksom samslägtingarna suger det sig fast vid andra fiskar och äter sig in i dessa. Ända upp i mellersta Rhen har man anträffat det fastsuget vid laxar. I Maj uppstiger det parvis i elfvarna för att leka. Rommen lägges på bottnen i en grop eller fåra, som bildas derigenom att hafsnejonögat med tillhjelp af sin sugmun lyfter upp der liggande stenar, hvarvid det ådagalägger en förvånande styrka. Köttet är, utom vid lektiden, välsmakande, men ätes mångenstädes icke. I Sverige är hafsnejonögat ej föremål för något särskildt fiske. R. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hafsnejonögat
Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 483–484 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗