Hägg, Axel Herman, aqvarellist, etsare, föddes d. 10 Nov. 1835 å Katthammarsvik (Gotland). Under sin skoltid erhöll han undervisning i teckning af P. A. Säve och under ferierna roade han sig med förfärdigandet af fartygsmodeller. På grund af dessa anlag sändes han 1850 af Visby handelsförening till skeppsbyggeri-institutet i Karlskrona. Efter slutad kurs erhöll han 1856 plats å ett större varf i Port Glasgow vid Clyde, der han arbetade något öfver tre år. H:s böjelse för byggnadskonsten drog honom till London, och han kom der i tillfälle att hos flere af de förnämste arkitekterna studera densamma, hufvudsakligen i dess gotiska former. Han idkade med framgång aqvarellmålning, och genom sina grundliga insigter i geometrisk ritning lyckades han nå en ganska hög ståndpunkt som perspektivtecknare. H. utbildade sig ytterligare i början af 1870-talet genom resor uti Italien, Frankrike, Tyskland och Belgien samt lemnade under tiden teckningar till den engelska tidskriften "The architect" m. fl. Dessa pennteckningar gåfvo honom uppslaget till de etsningar, hvilka under de senare åren hufvudsakligen sysselsatt honom. En ovanlig arbetsförmåga, parad med en glödande kärlek till konsten, har beredt honom ett framstående rum bland samtida etsare. H. erhöll 1881 i uppdrag att utföra ett större blad som minne af Konstföreningens i Stockholm halfsekelfest och kallades 1882 till ledamot af konstakademien i Stockholm. Bland hans etsningar, de flesta i ganska stor skala och utmärkta för en präktig teckning och kraftig färgverkan, må nämnas: The vesper bell, The quiet hour. The morning of the festival, fyra motiv från Katedralen i Chartres (förtecknade i det lilla eleganta häftet "A list of new etchings of the cathedral church of Chartres", 1881), En framtidsbild (motiv från Upsala domkyrka, utfördt som konstföreningsblad 1882) samt Mont Saint Michel. H. vistas fortfarande i London. -rn.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hägg
Ämne: Tecknare och illustratörer · Målare och konstnärer (biografier)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 256–257 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗