Hägring

Hägring (Luftspegling), fys., optiskt fenomen, beroende på ljusstrålarnas brytning och reflexion mot luftlager af olika täthet. Hägring inträffar alltså, då luftens täthet i olika lager företer större afvikelser från det vanliga tillståndet. I allmänhet beskrifver den ljusstråle, som från ett aflägset föremål träffar ögat, en buktig linie, med midten böjd uppåt, så att ögat uppfattar föremålet såsom liggande högre än i verkligheten. Äro deremot de lägsta luftlagren mycket starkt upphettade och förtunnade, så kan deras brytningsförmåga blifva mindre än de ofvanför liggandes, och en ljusstråle går då med böjning nedåt under den räta linien mellan föremålet och Ögat, detta till följd såväl af brytning som af total reflexion mot de undre förtunnade luftlagren. Sålunda komma föremålen att afspeglas i luften, ungefär på samma sätt som mot vatten, och man ser spegelbilden i omvändt läge under föremålet. Detta inträffar i synnerhet öfver öcknens starkt upphettade sandfält, der himmelens blå afspeglar sig till likhet med en stilla vattenyta, gäckande den törstige vandraren. Nedre Egypten är ett flackt land med endast små kullar. Morgon och afton synas föremålen på vanligt afstånd och läge, men så snart jordytan blifvit starkt upphettad af solen, synes landet i fjärran betäckt med ett stort vatten. Byarna förefalla såsom öar i ett stort haf, och under hvarje by synes dess bild upp- och nedvänd, hvilket blir så mycket mer illusoriskt, som fasta marken försvinner ur åsynen, och himmelen speglar sig som i ett vatten. På hafvet inträffar någon gång, att de lägsta luftlagren genom beröring med vattnet äro betydligt afkylda och således starkt förtätade i jämförelse med den öfre luften. Vid sådana tillfällen kunna från samma föremål strålar på olika vägar komma till ögat, så att detta samtidigt ser föremålet sjelf och en eller flere spegelbilder af detsamma, dels upprätta, dels omvända. Dessa bilder alstras af strålar, som beskrifva en högre bana än den vanliga direkta strålen, och reflekteras från de öfre svagare ljusbrytande luftlagren. Hafshorisonten visar sig vid sådana tillfällen på en annan höjd än den vanliga, och solhöjder, tagna öfver densamma, äro mer eller mindre felaktiga samt odugliga för geografiska längd- och höjdbestämningar. Sistnämnda förhållanden äro vanligast i polarhafven. Äfven i sidoriktning kunna luftspeglingar ega rum, i det luftmassor, som ligga bredvid hvarandra, kunna blifva olika uppvärmda; om nämligen solen träffar den ena, men den andra ligger i skugga, kan hos dessa olika ljusbrytningsförmåga alstras. - Om de luftspeglingar, som stundom visa sig vid Neapel, vid Reggio och på Siciliens kuster, se Fata Morgana. Hägringsfenomenet kallas i Tyskland kimmung, i England looming, i Holland uppdracht, i Frankrike mirage, uti Indien chiltram eller sikota och i Arabien sehrab. L. A. F.