Hajslägtet, Carcharias Cuv., zool., tillhör familjen Carchariidae och omfattar de egentliga hajarna. Slägtet utmärkes af följande kännetecken: nosen är rakt utstående; munnen är försedd med flere rader breda, platta, triangelformiga tänder, med släta eller sågade kanter; spruthål saknas; vid stjertfenan finnes en tagg. Slägtet räknar 30--40 arter, de flesta från de tropiska hafven. Den allmännast kända arten är blåhajen, C. glaucus, som stundom når en längd af 7 m., under det vanliga storleken är 3--4 m. Till färgen är han ofvan blå, under hvit. Blåhajen är vidsträckt utbredd i de varma hafven och förekommer om sommaren äfven vid Frankrikes och Storbritanniens kuster ända upp till Skotland, men är icke anträffad i Skandinavien. Han är liksom öfriga arter i hög grad rofgirig och farlig äfven för menniskor. Blåhajen följer ofta skeppen långa sträckor och omtalas ofta i resebeskrifningar. Han har skarp syn och lukt, hvilken senare anses i hög grad vägleda honom vid sökandet efter byte. En annan mindre art af samma familj, gråhajen, Galeus canis, anträffas en och annan gång vid Sveriges vestra kust och i Öresund. R. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hajslägtet
Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 525 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗