Halshuggning

Halshuggning. 1. Fysiol. Halshuggning sker sålunda, att hufvudet genom en bila på ett eller annat sätt afskiljes från kroppen. Till följd af den efter hugget inträdande blodtomheten i hjernan försvinner medvetandet ögonblickligt, och delinqventen känner således ingen smärta eller plåga, sedan hugget fallit. -- 2. Jur., det sätt, hvarpå dödsstraffet för närvarande fullbordas i de festa land. För förbrytelser enligt krigslagarna förekommer dock äfven skjutning. Förr skedde halshuggning än medelst svärd, än medelst handbila. Halshuggning medelst svärd ansågs mindre vanhederlig. Numera användes antingen handbila eller fallbila (guillotin). Det förra verkställighetssättet förekommer i de nordiska landen. Jfr Dödsstraff, Guillotin. 1. R. T-dt. 2. J. H-r.