Hamadryaden

Hamadryaden, Kappbabianen l. Perukapan, Cynocephalus hamadryas, zool., en till babianslägtet (Cynocephalus) hörande ap-art, som förekommer tämligen allmänt på Abessiniens och södra Nubiens kustberg, särskildt på de ställen, der växtligheten är stark. Der lefver han i stora flockar, hvilka ledas af några fullvuxna hannar. Hamadryaden blir 75 cm. lång och har håret på hufvudets sidor och kroppens främre del ända till 27 cm. långt. Pelsen liknar till fårgen nästan torrt gräs och är ljusare, nästan askgrå, på hufvudets sidor och på bakbenen; sätet är bjert rödt och det nakna ansigtet smutsigt köttfårgadt. Honorna hafva kortare hårbeklädnad och äro olivbruna till färgen. Kappbabianen vandrar frampå förmiddagarna ut för att söka sin föda, hvarefter flocken begifver sig till någon upphöjd plats, der midten af dagen tillbringas, af hannarna under hvila, af honorna med att öfvervaka ungarnas lekar och upptåg. Sent på eftermiddagen söka djuren upp vatten, äta derefter ännu en gång och uppleta sedan en lämplig sofplats i bergens hålor och skrefvor. Denna apa är mycket modig och lär vid tillfällen af mycket stor fara gå anfallsvis tillväga äfven mot menniskan. Kappbabianen var känd af de gamle egypterna, hvilka kallade honom "Anin" och hade helgat honom åt skrifkonstens gud, hvarför djuret ofta finnes afbildadt på de egyptiska fornminnena. Äfven i bibeln och hos äldre grekiska och romerska författare finnes han nämnd. Numera träffas han icke längre i Egypten, men i Abessinien, der han kallas "Hebe", har hos infödingarna bruket att bära håret kammadt och benadt alldeles på samma sätt som hos Kappbabianen möjligen bibehållit sig såsom ett minne af hans forna betydelse. C. R. S.