Hamilton [hämiltön], James, engelsk pedagog, föddes omkr. 1769 i London, och var till
yrket egentligen köpman, Då han 1798 slog sig ned i Hamburg, beslöt han lära sig tyska, dock utan användning af grammatik. Det tillgick så, att han efter läraren ord för ord öfversatte ur en tysk bok. Efter tolf lektioner kände H. sig mäktig att läsa hvilken tysk bok som hälst, fann metoden ypperlig och fick, sedan han 1815 nödgats slå sig ned såsom språklärare i New York, tillfälle att med mycken framgång tillämpa den på andra. 1823 flyttade H. öfver till England och meddelade efter sin metod språkundervisning i detta lands större städer. Han dog i Dublin 1831. Grundtanken i den s. k. hamiltonska metoden är att lärjungen vid inhemtandet af ett främmande språk genom strängt ordagrann (mellanradig) öfversättning skall inlära ett större förråd af ord och grammatiska former, innan han öfvergår till grammatikens studium. Det främmande ordet återgifves alltid i sin ursprungliga, ej deriverade betydelse och på samma sätt i alla möjliga förbindelser. När lärjungen vunnit en tillräcklig kännedom om orden öfvas han i att återgifra öfversättningen på originalspråket. H. har redogjort för sin metod i arbetet The principles, practice and results of the hamiltonian system for the last twelve years (1829). Den hamiltonska metoden, som i pedagogiskt afseende ingalunda vunnit något större erkännande eller tillämpats vid den allmänna skolundervisningen, var en insats i den reaktion, som gjordes mot det förr gängse pedanteriet att låta lärjungen belasta minnet med en hop grammatiska regler, innan han lärt känna något af språket i dess konkreta form. Det mest bekanta exemplet på den hamiltonska metodens tillämpning i Sverige är en mellanradig öfversättning af Caesars "De bello gallico". Jfr F. C. Nordströms afhandling "De methodo instituendi hamiltoniana" (1839).