Sida 316
Hamilton ...
beskattningsrätten mellan de nord-amerikanska kolonierna och engelska parlamentet nådde sin höjd, uppträdde H. i både ord och skrift mot parlamentets öfvergrepp ("the omnipotence of the parliament"), och inom kort betraktades den 17-årige ynglingen såsom den moderata oppositionens ledare och "orakel". Samtidigt dermed öfvade han sig i vapnens bruk och blef kapten vid New Yorks första artillerikompani. I fäktningarna vid Harlem Heights och New Brunswick fäste han Washingtons uppmärksamhet vid sig, och snart uppstod mellan dem ett förtroligt förhållande, som hade till följd att H. i Jan. 1777 lemnade sitt befäl och blef Washingtons privatsekreterare med öfverstelöjtnants titel. Denna plats lemnade han 1781 på grund af ett tillfälligt missförstånd mellan de båda vännerna, hvarefter han under Juli-Okt. s. å. åter deltog i den aktiva krigstjensten. Efter Yorktowns kapitulation (d. 19 Okt, 1781) började han studera juridik och blef 1783 advokat i New York. 1787 valdes H. till medlem af det i Filadelfia sammanträdande förbundskonventet och uppträdde der såsom ledare för det nybildade "federalist"-partiet, hvars fordran på en stark förbundsregering, i motsats till de s. k. "republikanernas" under Jefferson yrkande på större frihet för de särskilda staterna, hufvudsakligen genom hans förtjenst gjordes gällande i konventets förslag till ny förbundsförfattning. Tillsammans med Madison och Jay utgaf han öfver förslaget till ny konstitution en serie uppsatser, hvilka skulle förbereda hennes antagande, och hvilka sedan samlades under titeln The federalist. Såsom ledamot af staten New Yorks konstituerande konvent, 1788, genomdref han antagandet af förslaget till Förenta staternas nu gällande författning, ehuru förslaget under konventets första sammanträden hade en stark majoritet emot sig. Då Washington 1789 bildade sitt första kabinett, kallade han H. till finansminister, och denne framlade 1790 för kongressen en fullständig plan till ordnandet af Förenta staternas finanser. Hans förslag, som bl. a. gick ut på statsskuldens fondering, inrättandet af ett myntverk och en bank, antogs, och inom jämförelsevis kort tid lyckades H. att skapa en offentlig kredit och ett ordnadt finanssystem. I Jan. 1795 nedlade han sitt ämbete och återtog sin sakförareverksamhet i New York, tillbakavisande anbudet att såsom "chief justice" ställas i spetsen för Förenta staternas lagskipningsväsende. Då unionsarmén till följd af Frankrikes våldsåtgärder 1798 reorganiserades, blef H. Washingtons närmaste man med titel af generalinspektör och utsågs efter Washingtons död (1799) till dennes efterträdare såsom öfverbefälhafvare för armén. Sedan han lemnat de krigiska värfven, råkade han i tvist med Förenta staternas vicepresident, Aaron Burr, som dödligt sårade honom i duell, d. 11 Juli 1804. H. afled dagen derefter. Sorgen öfver hans död var allmän i hela unionen, ty hans medborgare betraktade honom såsom en af sina ädlaste. -- H:s samlade skrifter utgåfvos 1851.
Hamilton [hämiltön], James, engelsk pedagog, föddes omkr. 1769 i London, och var till
yrket egentligen köpman, Då han 1798 slog sig ned i Hamburg, beslöt han lära sig tyska, dock utan användning af grammatik. Det tillgick så, att han efter läraren ord för ord öfversatte ur en tysk bok. Efter tolf lektioner kände H. sig mäktig att läsa hvilken tysk bok som hälst, fann metoden ypperlig och fick, sedan han 1815 nödgats slå sig ned såsom språklärare i New York, tillfälle att med mycken framgång tillämpa den på andra. 1823 flyttade H. öfver till England och meddelade efter sin metod språkundervisning i detta lands större städer. Han dog i Dublin 1831. Grundtanken i den s. k. hamiltonska metoden är att lärjungen vid inhemtandet af ett främmande språk genom strängt ordagrann (mellanradig) öfversättning skall inlära ett större förråd af ord och grammatiska former, innan han öfvergår till grammatikens studium. Det främmande ordet återgifves alltid i sin ursprungliga, ej deriverade betydelse och på samma sätt i alla möjliga förbindelser. När lärjungen vunnit en tillräcklig kännedom om orden öfvas han i att återgifra öfversättningen på originalspråket. H. har redogjort för sin metod i arbetet The principles, practice and results of the hamiltonian system for the last twelve years (1829). Den hamiltonska metoden, som i pedagogiskt afseende ingalunda vunnit något större erkännande eller tillämpats vid den allmänna skolundervisningen, var en insats i den reaktion, som gjordes mot det förr gängse pedanteriet att låta lärjungen belasta minnet med en hop grammatiska regler, innan han lärt känna något af språket i dess konkreta form. Det mest bekanta exemplet på den hamiltonska metodens tillämpning i Sverige är en mellanradig öfversättning af Caesars "De bello gallico". Jfr F. C. Nordströms afhandling "De methodo instituendi hamiltoniana" (1839).
Hamilton [hämiltön], James, skotsk predikant född i Stratblanc i grefskapet Stirling 1814, tjenstgjorde såsom prest först i Perthshire, sedermera i Edinburgh och slutligen såsom föreståndare för en talrik presbyteriansk församling i London, der han vann stort rykte som predikant. Död 1867. Af hans många mycket spridda uppbyggelseskrifter må endast nämnas: Life in earnest ("Allvar i lifvet", 1852), The mount of olives ('"Oljoberget", 1855) och The happy home ("Ett lyckligt hem", 1864). -- 1854 grundlade H. månadsskriften "Excelsior", afsedd att vara ett föreningsband mellan olika spiritualistiska trosbekännelser.
Hamilton [hämiltön], Gail, pseudonym för den nord-amerikanska författarinnan M. A. Dodge.
Hamiltonska metoden. Se Hamilton, James.
Hamingja kallades i nordens forntid ett slags qvinliga skyddsänglar, som troddes ledsaga menniskan och råda för hennes lycka. Ordet förekommer äfven appellativt i betydelsen lycka. Hamingjorna stå i sin verksamhet nära nornor, diser och följor, med hvilka de ofta förvexlas; dock uppträda de ej gerna i djurskepnad, såsom de sistnämnda. När en menniska dog, öfvergick hamingjan till den aflidnes son eller dotter eller någon annan kär frände, och hamingjan vardt
Källa: Project Runeberg ·
