Handelsbok

Handelsbok, bok, hvari köpman gör anteckning om sådant, som angår hans rörelse. Emedan en sådan bokföring är af betydelse icke blott lör köpmannen sjelf, utan ock för dem, som inlåta sig i affärer med honom, har lagstiftaren dels stadgat, att vissa personer skola föra handelsbok, dels närmare bestämt huru den skall föras (k. förordn. d. 4 Maj 1855). Underkastade skyldigheten att föra handelsbok äro icke blott köpmän, utan ock fabriksoch yrkesidkare, dock icke de, som idka jord- och bergsbruk eller handtverk i mindre skala. De särskilda böcker, som skola föras, äro tre: dagbok, som upptager allt, som i rörelsen förekommit, brefbok, hvilken innehåller alla bref, som angående handelsärenden afgått eller ankommit, samt inventariibok, som skall utvisa huru tillgångar och skulder ställa sig gent mot hvarandra för hvarje år. Underlåter köpman att på föreskrifvet sätt föra dessa handelsböcker, drabbas han af ansvar, om han försättes i konkurs. Särskild betydelse har handelsboken genom den beviskraft, som tillkommer densamma. Under det att en persons skriftliga anteckningar icke i allmänhet ega beviskraft till hans fördel, har deremot åt handelsbok af lagstiftningen gifvits ett visst "vitsord". Grunden till detta vitsord var ursprungligen den att handelsböcker fördes under offentlig kontroll; men äfven när detta upphörde, bibehölls vitsordet såsom ett medel att bereda köpmannen trygghet att utfå betalning för hvad han utborgade, och det infördes äfven i svensk rätt genom 1734 års lag. Fullt bevis gaf handelsboken visserligen icke, men likväl så mycket, att köpmannen kunde fylla det genom sin ed. Äfven detta befanns dock innefatta ett alltför stort gynnande af köpmannen på kundernas bekostnad, och genom en förordning af 1848 inskränktes vitsordet derhän, att köpmannen icke fick sjelf aflägga fyllnadsed, men den, som söktes, måste värja sig från krafvet genom ed. Emellertid började man allt mer ifrågasätta nyttan af den s. k. konsumtionskrediten och till följd deraf också lämpligheten af ett lagbud, som skulle tjena att underlätta densamma, och denna uppfattning gjorde sig gällande i förordn. af d. 12 Sept. 1868, hvilken upphäfde handelsboks allmänna vitsord. Då emellertid kredithandel icke kan umbäras för den större varuomsättningen, bibehölls bokens vitsord för handelstvister mellan köpmän; men då sådan bok der kan å ömse sidor åberopas, eger domaren pröfva hvilkendera skall anses förtjena större tilltro. I. Afz.