Handräckning

Handräckning. 1. Jur., i vidsträckt mening, det biträde, som kan hos offentlig myndighet begäras för utfående af en rätt eller till skydd mot en rättskränkning. Så benämnas särskildt vissa åtgärder, som öfverexekutor eger anordna till förmån för den, som icke är berättigad påkalla omedelbar verkställighetsåtgärd. Sålunda besluter öfverexekutor qvarstad, skingringsförbud och reseförbud mot gäldenär, oaktadt borgenärens fordran icke är utmätningsgild; han eger vräka besittare af annans fastighet, ehuru denne icke är dömd att afflytta, han eger återställa besittning, som blifvit egenmäktigt rubbad. För alla dessa åtgärder äro dock särskilda vilkor stadgade, hvilka alla afse att bereda trygghet för att handräckning icke lemnas i andra fall än der dess behörighet och behöflighet ligga för öppen dag. Jfr Qvarstad, Reseförbud, Sjelftägt, Skingringsförbud, Vräkning. -- 2. Krigsv., hvarje kommendering af trupp till förrättande af släp-arbeten. Ordet nyttjas äfven för att beteckna den kommendering af väpnad trupp, som på rekvisition af landshöfding, domstol eller polismyndighet lemnas till ordningens upprätthållande. 1. I. Afz. 2. C. O. N.