Havaiiöarna l. Sandwichöarna, ögrupp i norra delen af Stora oceanen, mellan 18° 54' och 22° 2' n. br. samt 155° och 161° v. lgd fr. Gr. Gruppen består af åtta bebodda öar: Havaii, Maui, Kahulaui, Lanai, Molokai, Oahu, Kauai och Niihau, samt fyra obebodda: Nihoa, Kaula, Lehua och Molokini, och har en areal af 16,946 qvkm. Öarnas kuster äro branta, sällan omgifna af ref; ankarplatserna äro få, och blott en god hamn finnes (på Oahu). Öarna äro bergiga, men nå ej snögränsen, samt äro alla af vulkaniskt ursprung. På en af dem (Havaii) äro de vulkaniska krafterna ännu i verksamhet, men på alla de öfriga hafva de hvilat under obestämd tid. Klimatet är synnerligen sundt. Nordöstliga vindar blåsa hela året, utom under de tre första månaderna, då en stark sydvestvind blåser; och läsidan, skyddad af höga berg, uppfriskas af regelbundna sjö- och landbriser. Regnmängden är vida större på den östra sidan än på den vestra och uppgår vid Hilo, på östra kusten af Havaii, till 200 cm. (stundom till öfver 400 cm.), under det att vid Honolulu, på södra sidan af Oahu, regnmängden 1873--77 varierade mellan 82 och 117 cm. Årstemperaturen vid Honolulu var nämnda år 24° C. (minimum 16,6° och maximum 27°). Stormar inträffa en eller två gånger om vintern, men orkaner äro okända. Ursprungligen mycket fattiga på djur (vid Cooks ankomst voro hundar, svin och råttor samt en fladdermusart de enda däggdjuren), hafva öarna nu genom införsel af europeiska husdjur fått en rikedom på hornboskap, getter och svin, hvilka förvildats och anställa stor skada i skogarna. Floran är mycket egendomlig, beslägtad dels med växtverlden på de ostindiska öarna och sydvestra Polynesien, dels med den på Nya Guinea och Australiens fastland, hvarjämte många växter hafva sina närmaste samslägtingar i Amerika. Såvidt man hittills känner omfattar hon 976 arter (829 fanerogamer och 147 kärlkryptogamer), tillhörande 358 slägten. Af fanerogamerna äro 597 arter egna för öarna. Bergssluttningarna på östra sidan af de större öarna hafva rika skogar, hvaremot vestra sidan och slätterna äro skoglösa. Till de vanligare träden höra Pandanus och Aleurites samt kokospalmer. Vid folkräkningen Dec. 1878 uppgick innevånarnas antal på hela ögruppen till 57,985 (700 qvinnor mot 1000 män), af hvilka 44,088 voro af ren havaiisk ras, 3,420 af blandad ras, 5,916 kineser och 4,561 hvita. Infödingarna äro af malajisk-polynesisk ras, med kopparbrun hy, korpsvart hår, rakt eller vågigt, tunnt skägg, bredt ansigte, något plattad näsa och tjocka läppar. I fysiskt hänseende äro de bland de vackraste öboarna i Stilla hafvet och likna mest nyseeländarna i kroppsbyggnad. De äro ett muntert, sorglöst slägte, mycket begifna på lekar och kroppsöfningar. Redan innan de kommo i närmare beröring med européer, utmärkte de sig för konstfärdighet, men i sedligt hänseende stodo de ingalunda högre än de andra öboarna. Månggifte, såväl polyandri som polygyni, var allmän sed. Kannibalism var en religiös handling. Språket tillhör den polynesiska gruppen af den malajisk-polynesiska språkfamiljen och anses ega sin närmaste slägting i de sydöst om H. liggande Marquesasöarnas språk. Trots framstegen i moraliskt och intellektuelt hänseende är rasen stadd i stark minskning. Cook beräknade antalet (1778) till 400,000, 1832 hade det nedgått till 130,000 och 1872 till 49,044. Deremot förökas kineserna hastigt och hota att snart intaga havaiiernas plats. För att motverka detta har regeringen öfverfört polynesier från andra öar, och ett större antal portugiser har kommit öfver från Madeira. -- Ögruppen bär officielt namnet konungariket Havaii. Författningen, af d. 20 Aug. 1864, är konstitutionelt monarkisk. För afgörande af vigtiga frågor sammankallar konungen ett "hemligt råd", bestående af
ministrarna (inrikes-, utrikes-, justitie- och finans-) samt ett obegränsadt antal af konungen utnämnda medlemmar, som till hälften tagas bland infödingarna, till hälften bland naturaliserade främlingar. Lagstiftande makten tillhör parlamentet, som består af tvänne på ett rum sammanträdande kamrar: herrehuset, hvars medlemmar nämnas af konungen på lifstid, och deputeradekammaren, bestående af 28 för två år af folket valda medlemmar. För valrätt fordras en årlig inkomst af 75 dollar. Diskussionerna föras på landets språk eller på engelska. En guvernör utnämnes af konungen för hvar och en af de större öarna. Många af de högre ämbetena innehafvas af naturaliserade främlingar, hufvudsakligen amerikaner. Den forna fetischismen har öfvergifvits sedan 1819, och alla innevånarna hafva omfattat kristendomen. Alla religionsformer äro tolererade. Engelska högkyrkan och rom.-katolska kyrkan hafva hvardera en biskop. Nästan hvarje inföding kan läsa och skrifva. 1878 funnos 222 skolor, besökta af 3,991 gossar och 3,000 flickor. Undervisningen meddelas i allmänhet på havaiiska, men i några af de högre skolorna på engelska, och i den mån folket önskar det införes detta språk mer och mer. De högre skolorna underhållas af regeringen, de lägre tillhöra kommunerna och underhållas af dessa. Budgeten för finansåret 1880--82 upptager inkomsterna till 1,780,080 dollar och utgifterna till 2,196,000 doll.; statsskulden uppgick d. 1 Apr. 1880 till 388,900 doll. Ögruppens läge ungefär midt emellan östra Asien och vestra Nord-Amerika är synnerligen fördelaktigt för öarnas handel, och denna har också utvecklat sig mycket hastigt. Största affärerna göras med Nord-Amerikas förenta stater. De förnämsta exportvarorna äro socker, ris, kaffe, hudar, talg och ull. Exporten hade 1880 ett värde af 4,968,000 doll. och importen 3,673,000 doll. S. å. inlupo i hamnarna 239 fartyg om 142,000 tons. Öarnas egen handelsflotta räknade 83 fartyg (deraf 8 ångfartyg) med 10,150 tons drägtighet. Vigtigaste hamnen är hufvudstaden Honolulu. På öarna Havaii och Maui anlades 1879 tvänne jernvägslinier med en längd af 12,8 km.; och på Maui öppnades 1878 en 64 km. lång telegraflinie, hvilken sedermera utsträckts öfver hela ön. Stående hären utgör 75 man; dessutom finnas fyra kompanier frivilligt infanteri och kavalleri. Konungen har rätt att kalla infödingarna under fanorna. Riket har tvänne riddareordnar, konung Kamehamehas orden, stiftad. 1865, och Kapiolani-orden, stiftad 1876.
Ögruppen upptäcktes 1778 af Cook och kallades af honom Sandwich-öarna, till earlens af Sandwich ära, hvilken då var förste amiralitetslord. Hvarje ö hade då sin särskilda höfding. Genom äregirigheten och kraften hos en af dem, Kamehameha på Havaii (d. 1819), som besegrade de öfrige höfdingarna och blef herre öfver hela ögruppen, grundlades den nuvarande staten. Hans son Kamehameha II förbjöd tabu och fetischism på alla öarna, sedan kristendomen predikats derstädes af amerikanska missionärer. Konungen och drottningen besökte 1824 London och dogo der i mässlingen. Öboarna hafva stadigt gått framåt i civilisation och materiel odling, men deras framsteg hafva stundom oroats af främmande makters officerare. Vid ett tillfälle (1843) gingo britiska officerare så långt, att de togo ön Oahu i besittning för britisk räkning, och franska officerare upphäfde rikets lagar, dikterade fördrag och införde med vapenmakt katolicismen derstädes. Dessa våldsbragder ledde till en framställning från konungen till Englands, Frankrikes och Förenta staternas regeringar, hvilka garanterade öarnas oberoende 1844. Den nuvarande konungen, Kalakaua, valdes 1874; hans äldsta syster, Kamakaeha Liliukalani, är utsedd till hans efterträdare.