Hávamál

Hávamál, den höges (Odens) sång, det utförligaste af den äldre eddans qväden, är hufvudsakligen af gnomiskt innehåll. Såsom namnet antyder, är Oden den, som talar i dikten. Denna består egentligen af två tämligen skilda hufvuddelar. Förra delen innehåller praktiskt kloka lefnadsregler, i hvilka mod, försiktighet och mannavett äro de egenskaper, som i främsta rummet prisas. Sedan meddelas åtskilliga betraktelser om umgänget med främmande menniskor, om vänskap, om egendomsförvärf och rikedom, om qvinnogunst o. s. v., hvarefter slutligen följa några strofer, som syfta på myten om bortröfvandet af skaldemjöden. Uti den senare delen af Hávamál (som man ock har kallat Loddfåfnesmål, hvartill ansluter sig stycket om Odens runor, uppträder Oden visserligen också som en god rådgifvare, men framför allt såsom den, hvilken med sin magiska runkunskap kan afvärja allahanda sorger och olyckor samt förvärfva sig en varaktig sällhet i lifvet. Hávamál är af synnerligt intresse, såsom innehållande de vigtigste bidragen till kännedomen om våra hedna förfäders sedliga lifsåskådning. Th. W.