Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Hedvig Eleonora

Ämne: Furstliga familjer och prinsessor · Kejsare, kungar, drottningar och furstehus

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 898–899 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hedvig Eleonora, svensk drottning, dotter af hertig Fredrik III af Holstein-Gottorp och Maria Elisabet af Sachsen, föddes d. 23 Okt. 1636 på Gottorps slott. Af politiska skäl blef hon, som redan var förlofvad med en mecklenburgsk furste, d. 24 Okt. 1654 i Stockholm förmäld med Karl X Gustaf; och genom detta giftermål grundlades mellan Sverige och Holstein-Gottorp en förbindelse, som skulle blifva ödesdiger för de nordiska rikena. På grund af Karl X Gustafs testamente (1660) insatt såsom ordförande med tvänne röster i sin son Karl XI:s förmyndarestyrelse -- en bestämmelse, som ständerna godkände --, deltog hon i alla regeringens vigtigare öfverläggningar, men utöfvade ej något större inflytande på ärendenas gång. "Hon var förnämligast betänkt på sin sons väl, hvilket hon mera synes hafva sökt befrämja genom en öm vård om hans helsa och nöjen än genom härdande af hans själskraft eller genom vaksamhet öfver gången af rikets angelägenheter, till dess deras ledning en gång skulle läggas i hans egen hand". När förmyndareräfsten anställdes, erhöll hon af Karl XI befrielsebref för alla efterräkningar. Förhållandet mellan Karl XI och hans moder var det bästa, och äfven efter konungens giftermål (1680) intog hon främsta platsen vid hofvet. På ett mindre hedrande sätt uppförde hon sig mot sin sonhustru, Ulrika Eleonora, ty af fruktan att förlora sitt eget inflytande beröfvade hon henne konungens kärlek och förtroende. Äfven i den förmyndarestyrelse, som vid Karl XI:s död (1697) öfvertog regeringen, erhöll H. E. säte och stämma. Hon dog d. 24 (ej d. 14 l. 17) Nov. 1715 i Stockholm. Såsom lifgeding innehade H. E. under särskild förvaltning Gripsholms, Eskilstuna och Strömsholms län, hvilka först 1719 lades under den allmänna förvaltningen. Drottning H. E. egnade en synnerlig omvårdnad åt de sköna konsterna och använde till den inhemska konstens uppmuntran en betydlig del af de stora inkomster, som hennes alltför starkt utvecklade förvärfsbegär skaffade henne. Hon beskyddade och gynnade Tessinerna och Ehrenstrahl, lät uppföra Drottningholms och Strömsholms slott, försköna Gripsholm och Ulriksdal samt prydde sina slott med vackra skulpturer och målningar.